Semele, Zürichoperan 2008

30 augusti 2009

Jag ska börja med att säga att jag var egentligen alldeles för trött för att titta på opera, särskilt en jag barockopera som jag aldrig har sett förut. Trots detta så tyckte jag ändå att det var en bra uppsättning. Barockoperor generellt har inte en särskilt snabb handling, och det är mycket upprepningar hela tiden. Det måste ha varit ganska lätt att skriva ett libretto på den tiden, hitta på en bra första vers och sen är det bara att upprepa samma text om och om igen. Semele uppfördes också först som ett oratorium, så det finns dessutom i stort sett hela tiden en kör med som förklarar vad som händer, snarare än att det visas på scen. Musiken är ändå trollbindande, men dessvärre också ganska sövande. Det flyter på, men det är svårt att urskilja några brytningar eller skiftningar. Charles Workmans framförande av ”Where’er you walk” gav mig ändå lite gåshud.

Att uppsättningen kändes lyckad ska nog i stor grad härledas till regissören. Även i upprepningarna ser han till att det hela tiden händer saker och att det är liv på scenen. Det hade lätt kunnat bli en mycket tråkig och allvarlig opera, men här är det snarare en komisk opera. Det hela blir i och för sig lite märkligt när Juno, som nog kan räknas som skurken, mer agerar som ”comic relief”, vilket i och för sig gör att man mer håller med henne än tvärtom. Semele blir ett litet högfärdigt våp, medan Juno är storslagen. En stor eloge ska gå till Birgit Remmert för hennes strålande tolkning. Cecilia Bartoli gör det också bra, men det känns mer som att det är ”Cecilia Bartoli sjungandes Semele” än Semele som är på scen.

Slutomdömet blir att med rätt regissör kan även barockoperor få lite fart på handlingen, och jag rekommenderar den för den vackra musiken, Birgit Remmert och Charles Workman.

3 av 5 gyllene örnar

 

Händels Semele på tv på lördag

26 augusti 2009

Operan, eller snarare oratoriet som växte till sig, Semele av Händel kommer att sändas som månadens föreställning på SVT nu på lördag, start kl. 21.30. Det är en inspelning från Zürich-operan, med Cecilia Bartoli. Det är första gången som Bartoli sjunger opera på engelska.

Här är ett smakprov

Semele, som bygger på en grekisk myt om hur Zeus förför kungadottern Semele (som sen blir mamma till vinguden Dionysos, innehåller också en av Händel’s vackraste arior.

Where’er you walk

(kunde tyvärr inte hitta ett klipp med Bryn Terfel, han har sjungit in den på hans Händel-skiva)

 

Cecilia Bartoli i Veckans Konsert

1 mars 2009

Det var en otroligt vacker konsert som bjöds i veckans konsert. Cecilia Bartoli framförde en repertoar grundad på Maria Marimbrans repertoar, vilket ger gott om utrymmer för hennes koloratur. Koloraturen är underbar, och det är i de snabba styckena jag tycker det är roligast att lyssna på hennes. Däremot tycker jag inte hennes uttryck när hon sjunger ser så bra ut, men det är väl värt det när det får henne att få fram sådana toner. Jag har lite svårt för hennes klädval, och återigen var väl inte hennes klänning direkt klockren. Jag gillar stora klänningar, men de klänningar hon har på sig ger mig intrycket att det är en sån klänning man drömde om när man var 15, och sen väl tack och lov har växt ifrån. Med hennes ganska kraftiga axelparti hade det också sett bättre ut om hon inte burit axelbandslöst.