Don Giovanni, Metropolitan 2000

4 september 2009

Jag tyckte att Don Giovanni var ett ganska självklart val, en så känd opera som jag inte sett, och med Bryn som Don Giovanni. Jag blev väldigt förtjust i operan. Jag gillar ju Mozart och jag tycker musiken flöt på betydligt lättare än i till exempel Figaros bröllop. Sen är det ju svårt att förstå om operan är en komedi eller ett drama, man förstår att regissören kan vrida och vända väldigt mycket för att vinkla åt endera hållet. Här är det, som vanligt kan jag nog säga med Met, en väldigt traditionell uppsättning. Allt utspelar sig verkligen på 1700-talet. Det är ändå storslaget, och vid varje scenbyte är det en total ombyggnad av scenen. Med tanke på att det rör sig om trädgårdar, palats och gatuscener är det riktigt imponerande.

Sångarna gör felfria prestationer, inte så mycket att säga om egentligen. Möjligen att till min förvåning är det faktiskt Bryn som jag tycker fungerar sämst i sin roll, på något sätt verkar han inte ha hittat in i rollen, vet inte om det ska skyllas på regissören eller om Bryn helt enkelt inte var riktigt färdigarbetad med rollen. Scenerna från Verbier nu nyligen visar en betydligt bättre Don Giovanni från hans sida, men det är ju också nästan 10 år efter den här uppsättningen. Jag blev också väldigt förtjust i Solveig Kringelborns Donna Elvira, både musikaliskt och karaktärsmässigt, så väl som Kringelborns tolkning av det hela. Donna Elvira är en riktigt fascinerande gestalt, vilket det tyvärr finns ganska ont om bland kvinnliga operaroller, jag är lite trött på trånande, vackra sopraner. Renee Flemings Donna Anna är ett typexempel på en sådan roll, visst hon sjunger vackert men karaktären är genomtråkig. Jag ska också nämna John Relyea som Masetto. Jag var imponerad av honom i I Puritani, och här gör han ännu en strålande tolkning i den något komiske Masetto.

Slutligen ska jag också säga att jag blev helt kär i Zerlinas klänningar, så underbara, lätta robes a la Anglaises. Vill ha!

 

Slutbetyget blir 4 av 5 vandrande statyer, i en opera jag nog definitivt håller med Mozart om att kalla för en komisk opera.

youtube 13

8 november 2008

Det blir en dubbel igen. Katalogarian ur Don Giovanni, framförd först av Bryn Terfel och sen av René Pape. Det är intressant att höra hur deras interpretationer skiljer sig åt, jag anser nog att Bryn Terfel gör den bättre och mer humoristisk. Sen är det i och för sig kul att höra när Rene Pape tappar texten mitt i sången, men ändå lyckas sjunga vidare utan att det märks.

Bryn Terfels version går inte att bädda in i texten, så här kommer bara länken: http://www.youtube.com/watch?v=2N-d9Q4TlBQ

Rene Pape: http://www.youtube.com/watch?v=YgtdYEZnX5M

Det här är mina två absoluta favoritsångare, men jag måste säga att Bryn Terfel gör de ”lättare” rollerna bättre, medan Rene Pape gör de dramatiska partierna bättre. Om man säger så jag ser hellre Terfel som Falstaff och Pape som Wotan.

Sen är mina föräldrars  DVD inprogrammerad för först Wagners gudinnor och sedan Valkyrian på SVT ikväll, jag är bara nervös att jag ska ha gjort något fel så att jag råkat ställa in fel datum eller program eller så.