Hurra, biljetter till Malena

6 juli 2009

Äntligen tog jag mig för och har nu köpt biljetter till Malena Ernman i Dalhalla den 18:e. Ok, jag pratade med mina föräldrar, kom överens med dem om att mamma också ville åka och sen köpte pappa biljetterna. Men jag har iallafall biljetter nu. Jag är ju ute sent så de bästa biljetterna var tagna, men huvudsaken är ju att jag har biljetter. Det här ska bli kul, hoppas det inte blir för mycket pop-opera bara, jag gillar det visserligen men jag vill njuta av hennes klassiska repertoar också.

Sen har jag kommit fram till att opera på DVD är underbart när man sitter och håller på med ett stort syprojekt. Jag har hittils hunnit igenom hela Stockholms-versionen av Ringen och jag är än så länge bara halvvägs på min klänning från 1859. Får se om jag ska köra Barenboim/Kupfer, eller om jag går igenom Trollflöjten för nästa etapp. Anledning till att opera funkar är att när man syr hör man musiken, och sen när man behöver nåla eller handsy saker är det skönt att ha något på tv samtidigt. Ibland blir man väl kanske försenad för att man vill njuta av scenerna, men för det mesta går det bra.

 

Annonser

Le Nozze di Figaro (Glyndebourne 1973)

9 april 2009

Som jag nämnde när jag lånade den här DVD:n anade jag att den var gammal, det var dock först när jag satte den i spelaren och förtexterna kom upp som jag insåg att den var ända från 1973. Detta gjorde att det enda namn jag kände igen var Kiri Te Kanawa som Grevinnan.

Det var en otrolig traditionell uppsättning, vad det gäller kostymer, scenografi, ja det mesta. Den gjorde också tydligt att det var en fortsättning på Barberaren i Sevilla, eftersom alla karaktärer presenterades under ouvertyren tillsammans med en förklaring av de hade haft för sig tidigare. Det är ändå något märkligt om man går tillbaka till kostymerna, fastän de väl ska föreställa 1700-tal, så syns det att de är gjorda på 1960- eller 1970-talet. Figaro själv springer till exempel runt med en väst som bara fick mig att tänka på gamla, murkiga gillestugor med bruna medaljongtapeter.

Sångmässigt och skådespelarmässigt är den ok. Det största intrycket gör Greven, spelad utav Benjamin Luxon, i första akten är det i stort sett han som gör det intressant att se på operan. De andra sjunger bra, men det är lite ”stå-rakt-upp-och-ner-och-sjunga”, som jag tycker är tråkigt. En annan som gjorde ett stort intryck var Frederica von Stades Cherubin. Tråkigt regisserad, men med ett så innerligt uttryck att man verkligen trodde på alla hans kärleksproblem.

Överlag är det en bra grunduppsättning, den ger inga extra ryck i ansiktsmusklerna, men den visar väl en ganska bra hur Figaros Bröllop har sett ut under större delen av dess historia.

3/5 konspirerande tjänarinnor

 

Vill se något nytt

16 mars 2009

Jag vandrade förbi biblioteket när jag var på stan. Ville se om de hade någon trevlig opera-DVD att låna. Utbudet är tyvärr ganska litet, jämfört med Uppsala, men jag valde att låna hem Figaros bröllop i en uppsättning från Covent Garden, måste vara ganska gammal om man ser på vilka som är med. Glädjande var att de nu har fått in hela Met-Ringen på DVD, men eftersom jag inte tycker den är så jättebra och jag bara har Götterdämmerung kvar kände jag inte för att låna den. Jag måste hitta någon riktigt bra motivation för att utsätta mig för de 5 timmar de ändå är, Götterdämmerung är den opera jag gillar minst i Ringen. I övrigt var det bara en Aida, också från Met, som var det enda som jag inte redan sett.

Hoppas få tid att se Figaro så snart som möjligt, så det kanske kommer en recension på den inom de närmaste dagarna.

 

Nabucco

25 oktober 2008

Jag hittade en inspelning av Nabucco på biblioteket, och det börjar bli länge sedan jag såg den. Det här är min favoritopera av Verdi, den har några underbara, musikaliska godbitar och handlingen är också i min smak. Även om Ismaele och Fenena är ett av operavärldens menlösaste kärlekspar vägs det gott och väl upp av Nabucco och Abigaille vad det gäller intressanta karaktärer, och sångmässigt har Zaccaria några fina örhängen också.

Inspelningen är från La Scala 1987, med Riccardo Mut som dirigent. Nabucco sjungs av Renato Bruson och Abigaille av Ghena Dimitrova. Bruson är en enastående Nabucco, en sådan känsla och utstrålning på scen, något som ju inte alltid förs över till inspelningar, men här funkar det bra. Dimitrova gör en Abigaille som verkar väldigt sårbar, hon övertygar kanske inte riktigt som ”evil mastermind” men man tycker snarare synd om henne. Kan hon inte få kärlek, får hon försöka med makt, och när det inte går har hon inget annat val än att dö. I tredje aktens dialog mellan Abigaille och Nabucco får jag också ett intryck av att hon egentligen bara vill att han ska uppmärksamma henne och tycka om henne, precis som Fenena.

Rysningar kommer vid Dio di Giuda, däremot så är ”fångarnas kör” så pass uttjatad att jag  mest känner mig blasé för den, lite grann som Valkyrieritten.  Som helhet är regin en aning stel, det känns väldigt mycket som gammaldags opera där det bara räcker att stå upp och sjunga ut mot publiken. Där ser man också skillnaden mellan Bruson och Dimitrova, som fyller upp hela scenen och griper tag i en ändå, jämfört med övriga som känns stela och bleka. Scenografin och kostymerna är vackra, allt går i blåa nyanser. Det enda är väl att kostymören har gått för långt på sina ställen. Exempelvis har Abigaille en jättesnygg klänning på sig, men tyvärr förstörs intrycket av att det sytts fast två spännbuckleaktiga saker i sammet mitt på bysten, för Nabuccos hjälm har man inte nöjt sig med bara en stor tuppkam det sitter också tåv vingar på den, Fenena har en stor ståkrage som hade varit vettig om iallafall någon mer av assyrierna hade haft något liknande, den assyriska kronan är nästan skrattretande hög och verkar ha fått en del smällar för den är också märkbart skev. Sådana detaljer, nästan varje karaktär har något sådant på sig, blir irriterande när de bryter av mot allt det andra som är snyggt gjort.

Det är iallafall en uppsättning jag varmt rekommenderar för den som vill se Nabucco.

4,5 av 5 blixtar från ovan

Dags för något nytt

29. september 2008

Urvalet vad det gällde opera när jag gick för stadsbiblioteket var inte så stort, så jag tänkte att det var dags att faktiskt prova något jag inte har hört eller sett förut. Det blev Puccinis La Fanciulla del West, jag hoppas jag kommer att kunna se den inom en inte alltför lång framtid. Sen kan jag inte låta bli att tänka på att just den opera nämns i Young Indiana Jones Chronicles, och hävdas där att den ska vara inspirerad av Indys mamma som Puccini ska ha varit kär i.

Sen har det startats en förening i Uppsala som heter Operafabriken. Den siktar på att starta upp en operascen i Uppsala och gör därför Trollflöjten i oktober. Ingen mer information finns att hämta, men biljetterna är billiga (180kr för studenter). Jag antar att det är en amatör-förening men det kanske är värt att prova och se vad det är för någonting.

liten shoppinglista

4. september 2008

Jag kollade upp lite vad jag skulle vilja köpa, den dag jag får pengar. Jag hittade allt på CDon, och priserna är inte så dumma när man slipper frakten från Tyskland eller UK.

1. Köpenhamns-ringen. 859 kr. Jag är riktigt spänd på den, och den är dessutom 400 kr billigare än till exempel Met-ringen, som jag ju inte ens gillar.

2. Die Fledermaus (Glyndebourne) 359 kr. Jag gillar verkligen den här uppsättningen och dessutom har jag märkt att har en instinktiv motvilja mot uppsättningar som placerar allt precis som om det vore slutet av 1800-talet i Wien. Jag vill se något nyskapande helt enkelt.

3. Diverse Trollflöjter. Finns ganska mycket i ungefär samma prisklass som Die Fledermaus, återigen jag vill hålla mig borta från alltför traditionella uppsättningar. Ett problem med CDon är dock att man inte får reda på vilka sångare som är med, och det är ju ganska viktigt tycker jag ändå.

Det finns alltid plats för mer Trollflöjten

3. september 2008

Undersökte utbudet av CD- och DVD-skivor på Faluns stadsbibliotek idag. Hittade en utgåva av Trollflöjten som jag inte lyssnat på tidigare. Det är en Decca-inspelning från 1993, från Drottningholmsteatern. Bland sångarna finns bland annat Barbara Bonney som Pamina och Håkan Hagegård som Talaren. Den här måste ha varit inspelad när de två fortfarande var ett par. Jag har alltid gillat det lilla som jag har hört av Barbara så det är kul att få lyssna igenom henne i en hel opera. Det lilla jag har hört medan jag rippade den var bra. Musiken känns väldigt lätt och luftig, lite snabbare än vad jag är van vid också. Klangen överlag blir ju också annorlunda när den spelas på barockinstrument. Dessvärre verkar det vara en skada på skivan under ouvertyren, jag hoppas det inte finns fler sådana på resten av skivan.

Jag hittade också en ny skiva med Bryn! Eller skivan är inte ny, men jag har den inte. Den heter ”Silent noon” och är sånger ackompanjerade av Malcolm Martineau. Jag blir alltid glad när jag kan fylla på min Bryn-samling.

DVD-utbudet verkar inte så dåligt det heller. En del som inte fanns i Uppsala, men jag nöjde mig med att låna Die Fledermaus igen. Skulle verkligen vilja ha den som CD, det känns lite onödigt att behöva ha en DVD på när man vill lyssna på en del av sångerna.

Wagner-mässigt la jag märke till att de har Metropolitans uppsättning, eller iallafall alla delar utom Siegfried, och att en komplett Valkyria, med Birgit Nilsson, fanns som CD. Det är definitivt ett framtida lån.