Mästersångarna, Göteborgsoperan 2010

15 april 2010

Här är en samling med recensioner över Göteborgsoperans uppsättning av Wagners Mästersångarna i Nürnberg. Överlag verkar recensionerna vara väldigt blandade, den enda enigheten verkar vara att man tagit till vara på det komiska, att orkestern under ledning av Olaf Henzold är ypperlig och att Åke Zetterström är fantastisk som Beckmesser. Sen är det stor osämja bland skribenterna om regins grundidéer och de övriga solisternas insatser.

SvD: Trots vissa svagheter är denna ensemble med sin hundramannakör värd folkets röster.
DN: en odynamisk regi förstör för den tappert kämpande ensemblen
Expressen:Riktigt ända fram har man inte nått i Göteborg
Göteborgsposten: Det är svårt att inte förföras

 

Annonser

Trollflöjten i Göteborg

1 december 2009

Göteborgsoperan har satt upp Trollflöjten, och de flesta recensionerna verkar vara mycket bra, även om sångarinsatserna verkar ha varit blandade. Jag gillade särskilt när DN skriver att det har lagt handlingen i en fantasy-värld där det går lättare att hantera de olika (ologiska) händelseutvecklingarna i operan. Det är precis vad jag har längtat efter. Trollflöjten ska vara sagolik, och kanske är det först nu när fantasy börjar bli riktigt rumsrent, efter diverse film- och boksucceer, som tiden är mogen för en sådan tolkning.

Här är några recensioner

Expressen: De 218 åren spelar ingen roll, det finns ingen antikverad känsla i den en dröm där alla figurer som dyker upp kan vara aspekter på Tamino
DN: Det är en oerhört underhållande föreställning. En triumf för orkestern, ensemblen och den tidigare endast musikalerfarne Rikard Bergqvist som också mycket fint har bearbetat texten och översatt den till svenska.
SvD: Denna Trollflöjt blir därför en överregisserad uppsättning som inte vågar andas ens när Mozart skrivit in pauser,
GP: det finns ett mod i Bergkvists vision och det sätt som han har genomfört den

Göteborgsoperan bygger till, Stockholm lägger ner hammaren

5 oktober 2009

Det är lite skillnad på våra två stora operascener om man säger så. i början av september annonserade Göteborgsoperan en nybyggnation för ca 130 miljoner kronor. Allt ska egenfinansieras och resultatet ska bli en tre våningar hög byggnad som sitter ihop med den nuvarande byggnaden. I nybygget kommer man att få plats med en mellanstor scen för 550 åskådare, vilket gör att man kommer att kunna öka antalet föreställningar betydligt, inte minst för att man inte behöver använda stora scenen till så mycket repetitioner.

Nyheten om bygget återfanns på de flesta håll i pressen här är artikeln från DN,

Så vad gör man samtidigt i Stockholm? Jo man skjuter upp den planerade renoveringen, eftersom det inte gick att hålla sig till budgeten. Sen konstaterar man att maskineriet är så dåligt att det finns stor risk att man måste begränsa användningen av säkerhetsskäl. Summan för renoveringen skulle ha gått på 160 miljoner kronor, och eftersom budgeten bara låg på 130 så kunde man inte gå vidare. Återigen en artikel från DN.

Det är lite skillnad på scen och scen, om man säger så. I Göteborg lyckas man bygga en helt ny scen, för en budget som är mindre än renoveringen i Stockholm. Som grädde på moset så kommer antagligen Statens Fastighetsverk att höja hyran för Kungliga Operan med ca 50%. Stödet för en levande operascen i huvudstaden verkar inte vara så starkt om man säger så, och med tanke på att mina möjligheter att åka till Göteborg för att gå på opera är små så blir jag smått irriterad. Lycka till på västkusten ändå, det måste finnas åtminstone en operainstitution med idéer och vilja att genomföra saker.

Sömnkliniken på Göteborgsoperan

3 mars 2009

Det här är en helt ny opera Carl Unander-Scharin (musik)och Alexander Ahndoril (libretto) som haft premiär på Göteborgsoperan med Ellen Trömborg som regissör. Den handlar om Isabella som, efter att ha drogats och våldtagits av sin pojkvän lider, lider av svår sömnbrist och därför blir inkskriven på en klinik.

Recensioner:
Expressen : beklämmande att se hur kvinnor fortfarande offrar sig på operascenen år 2009
DN: En antydande thriller av Hitchcock-klass med till­hörande surrealistiska drömscener och lömskt vetenskapliga sömnkurvor
SvD: Sömnkliniken lämnar efter sig känslan av något oavslutat
Göteborgs-Posten:

Personligen tycker jag nog att varken handling eller musik låter särskilt intressant. Även om jag bodde i Göteborg skulle jag nog välja bort den här operan när det kommer till att spendera pengar på biljetter.

Läderlappen på Göteborgsoperan

9 februari 2009

Läderlappen har haft premiär på Göteborgsoperan och här kommer några recensioner om det hela.

Expressen – väldigt negativ
Göteborgsposten – ”Ingen rolig Läderlappen”
DN har en recension, men det verkar som om sidan har hängt sig för jag får inte upp den. En genomgående kritik verkar vara att det är på tok för mycket buskis och ingen finess i komiken. Inte någon särskilt lyckad uppsättning alltså.

Sportopera

17 augusti 2008

Jättekul att SVT gör en satsning och sänder opera, på samma sätt som en sportsändning så här i OS-tider. Expertkommentater och mellansnack, det är riktigt kul. Kanske lite irriterande med snacket under själva styckena. Upplägget är en konsert med favoritstycken, det sänds live utanför Göteborgsoperan.

Jag recenserar lite stycke för stycke.

1. Nessun Dorma, Puccini, Tomas Lind (tenor). Han har en röst som låter lite spetsig och tunn i det övre registret. När det gäller att verkligen ta i så sitter de höga tonerna bra. Verkar lite som att han är som svagast mellan det undre registret och det högsta registret. Trevligt med repris på ”vinceró”.

2. Balett, ur Ravéls Bolero. Häftig modern dans. Riktigt kul att se dansarna som hoppar runt och slänger av och på sig kläderna. Allt i svart och vitt. Ganska komiskt, särskilt när det görs utan musik. Kanske lite för långt.

3. Al lampo dell’armi, Händel, William Towers (countertenor). Det är häftigt att höra en countertenor, med en tjusig koloratur dessutom. Kommentatorerna jämför det med en udda sport, som kanotslalom. Jag gillar barockarior. Hela operor blir ofta långtråkiga, men att bara höra en enstaka aria är riktigt häftigt. Snygga fioler i orkestern.

4, Sequidilla, Bizet, Charlotte Hellekant (mezzosopran) Jag har alltid tyckte att sequidillan är bättre än habanera i Carmen. Det låter lite som att hon försöker lite för mycket i början, i slutet lossnar det lite mer. Roligt att hon leker med dirigenten.

5. Balett, Askungen, Prokofiev, pas de deux. modernistiskt, ganska mycket krumma och spretiga ben. Ganska sött.

6. In questa reggia, Puccini, Annalena Persson (sopran) och Tomas Lind (tenor) Annalena Persson låter bäst hittils, hon har en otrolig värme i rösten från första tonen. Låter kanske lite roligt med tanke på att Turandot är en isprinsessa, men rösten är ändå varm och mjuk. Den gemensamma sluttonen sitter som en smäck.

7. Operakaraoke för alla. funkar lite sisådär.

Ett kul intiativ av SVT, och jag har hellre sån här allsång än den som är på Skansen. Mer opera i tv är alltid bra!