Jussi Björling och Elektra från Kungliga operan

Idag är det 50 år sen Jussi Björling gick bort. Jussi och Birgit Nilsson är nog de största internationella kändisar vi har bland svenska operasångare, även om det finns många fler som har varit stora internationellt.

Här sjunger han Tonerna.

Vi var inte särskilt många som hade tagit oss för att se Elektra från Operan igår. Uppsättningen hade nypremiär för säsongen, och sparkade också igång säsongens digitalsändningar. Jag har aldrig hört något av Richard Strauss, så jag var lite tveksam. Jag fruktade att det skulle bli mycket disharmoni och musik man inte kunde njuta av. Det jag kan säga om musiken är att den var otroligt intensiv, men ändå melodiös. Det är inte en opera jag skulle sätta på min spotify-iista, men när jag satt där och lyssnade rycktes jag ändå med i hela förloppet.

För regin stod Staffan Valdemar Holm, och hela operan utspelas framför en röd väg, i mitten finns det en öppning som leder in i en korridor. Den snåla scenografin gör att det hänger mycket på sångarna att kunna gestalta väl, och de gör de. Katarina Dalayman som Elektra är en strålande skådespelerska, och även om hon var lite blek sångmässigt en bit in i operan, kanske laddade hon bara för slutet, så är det underbart att se henne. Kvällens största behållning var nog ändå Emma Vetters Krysothemis. Jag var ju inte särskilt imponerad av henne som Rosalinda i Läderlappen, men här i en tyngre och mer dramatisk roll är hon betydligt bättre. Hon ska nog koncentrera sig på det och hålla sig borta från komedi i fortsättningen.

Jag var också otroligt förtjust i Bente Lycke Möllers kostymer. Underbara knäkorta, plisserade, lätta och draperade klänningar för alla utom Elektra som gick omkring i en svart långärmad och fotsid klänning, som bara var urläcker i sin enkelhet.

Slutomdömet blir att jag var glad att jag såg den, musiken var medryckande och uppsättningen spännande, men det är kanske inte en opera jag kommer att rusa ut och köpa biljetter till i framtiden.

Betyg 3/5 dysfunktionella famljer

 

Konserer som kommer

3 maj 2010

Lite uttråkad satt jag och tittade igenom konserthusets program för nästa säsong, för den operaintresserade så finns:

13 november – Renée Fleming
5 januari (2011) – Tretthonhelgskonsert – Porgy and Bess
19 januari – Operaarior med symfonisk prakt, Danielle de Niese (sopran)
23 februari – Bryn Terfel hyllar Jussi Björling! (det låter riktigt spännande)
3 april – Rising Stars med Ida Falk Winland (sopran)
17 maj – Cecilia Bartoli

Alla konserter verkar ju spännande, men jag kommer definitivt att sikta på ännu en chans att höra Bryn.
Av de övriga så skulle jag någon gång vilja höra Renée Fleming och Ida Falk Winland är en röst som jag tror kan vara värt att hålla ögonen (öronen?) på, däremot så verkade hennes program inte vara i min smak. Cecilia Bartoli är jag inte jätteintresserad av, jag tror jag har tröttnat lite på henne, och Danielle de Niese kan jag inte uttala mig om.

Ett påskägg med lite smått och roligt

1 april 2010

I dagens tidning var det ett stort reportage om att Jussi Björling-jubileet kommer att bli av. Det har varit problem med finansieringen, men tack vare privata sponsorer så kommer nu Borlänge kommun att slå på stort året som kommer. Ärligt talat är jag lite osäker på exakt varför det är jubileum, men jag tror att det är 100 år sen han föddes. I Sverige är Jussi en aning okänd, men internationellt är han en av de stora tenorerna genom tiderna, och det är kul att det nu kommer att bli rejält uppmärksammat.

Firandet börjar redan i år, med konserter i Stockholm, och att La Bohéme på Opera på Skäret är tillägnat honom. Nästa år blir det ännu fler konserter, boksläpp och skivor. Man har förhoppningar på en Björling-konsert i Dalhalla, och att även samla ihop alla de Björling-stipendiater som fortfarande är aktiva (ca 10 stycken). Även Peace & Love-festivalen kommer att ordna en Björling-konsert. Här hade man hoppats att Lars Cleveman skulle komma med sitt rockband De dummaste (är man nyfiken så kan man söka på youtube). Dessvärre är han tydligen redan uppbokad för Tannhäuser i Bayreuth då, och det är väl förklarligt att han prioriterar det.

Lite annat:

Kungliga Operan livesänder Läderlappen på lördag den 11 april kl. 15.00. I rollerna syns bland annat Loa Falkman, och Helge Skoog kommer att vara Frosch. Det är även Helge Skoog som kommer att sköta mellansnacket för åskådarna. Jag jobbar till 14.30, men med en snabb rusch ner från Falu gruva och till Folkets hus i centrum ska det nog gå att ordna.

Sen är jag bortrest de kommande dagarna. Det är en liten utflykt till Tyskland som står på tur, senast jag var där så hade jag ju turen att ramla på Siegfried från Valencia, men den här gången räknar jag med att jag kommer att vara för upptaget med annat för att ha tid att kolla in tv-programmen.

Sen har jag lagt till en tag till, nämligen livesändning, jag får se om jag går tillbaka och sätter den retroaktivt på poster som handlar om det.

Glad Påsk på er allihopa