Jussi Björling och Elektra från Kungliga operan

Idag är det 50 år sen Jussi Björling gick bort. Jussi och Birgit Nilsson är nog de största internationella kändisar vi har bland svenska operasångare, även om det finns många fler som har varit stora internationellt.

Här sjunger han Tonerna.

Vi var inte särskilt många som hade tagit oss för att se Elektra från Operan igår. Uppsättningen hade nypremiär för säsongen, och sparkade också igång säsongens digitalsändningar. Jag har aldrig hört något av Richard Strauss, så jag var lite tveksam. Jag fruktade att det skulle bli mycket disharmoni och musik man inte kunde njuta av. Det jag kan säga om musiken är att den var otroligt intensiv, men ändå melodiös. Det är inte en opera jag skulle sätta på min spotify-iista, men när jag satt där och lyssnade rycktes jag ändå med i hela förloppet.

För regin stod Staffan Valdemar Holm, och hela operan utspelas framför en röd väg, i mitten finns det en öppning som leder in i en korridor. Den snåla scenografin gör att det hänger mycket på sångarna att kunna gestalta väl, och de gör de. Katarina Dalayman som Elektra är en strålande skådespelerska, och även om hon var lite blek sångmässigt en bit in i operan, kanske laddade hon bara för slutet, så är det underbart att se henne. Kvällens största behållning var nog ändå Emma Vetters Krysothemis. Jag var ju inte särskilt imponerad av henne som Rosalinda i Läderlappen, men här i en tyngre och mer dramatisk roll är hon betydligt bättre. Hon ska nog koncentrera sig på det och hålla sig borta från komedi i fortsättningen.

Jag var också otroligt förtjust i Bente Lycke Möllers kostymer. Underbara knäkorta, plisserade, lätta och draperade klänningar för alla utom Elektra som gick omkring i en svart långärmad och fotsid klänning, som bara var urläcker i sin enkelhet.

Slutomdömet blir att jag var glad att jag såg den, musiken var medryckande och uppsättningen spännande, men det är kanske inte en opera jag kommer att rusa ut och köpa biljetter till i framtiden.

Betyg 3/5 dysfunktionella famljer

 

Annonser

Ett påskägg med lite smått och roligt

1 april 2010

I dagens tidning var det ett stort reportage om att Jussi Björling-jubileet kommer att bli av. Det har varit problem med finansieringen, men tack vare privata sponsorer så kommer nu Borlänge kommun att slå på stort året som kommer. Ärligt talat är jag lite osäker på exakt varför det är jubileum, men jag tror att det är 100 år sen han föddes. I Sverige är Jussi en aning okänd, men internationellt är han en av de stora tenorerna genom tiderna, och det är kul att det nu kommer att bli rejält uppmärksammat.

Firandet börjar redan i år, med konserter i Stockholm, och att La Bohéme på Opera på Skäret är tillägnat honom. Nästa år blir det ännu fler konserter, boksläpp och skivor. Man har förhoppningar på en Björling-konsert i Dalhalla, och att även samla ihop alla de Björling-stipendiater som fortfarande är aktiva (ca 10 stycken). Även Peace & Love-festivalen kommer att ordna en Björling-konsert. Här hade man hoppats att Lars Cleveman skulle komma med sitt rockband De dummaste (är man nyfiken så kan man söka på youtube). Dessvärre är han tydligen redan uppbokad för Tannhäuser i Bayreuth då, och det är väl förklarligt att han prioriterar det.

Lite annat:

Kungliga Operan livesänder Läderlappen på lördag den 11 april kl. 15.00. I rollerna syns bland annat Loa Falkman, och Helge Skoog kommer att vara Frosch. Det är även Helge Skoog som kommer att sköta mellansnacket för åskådarna. Jag jobbar till 14.30, men med en snabb rusch ner från Falu gruva och till Folkets hus i centrum ska det nog gå att ordna.

Sen är jag bortrest de kommande dagarna. Det är en liten utflykt till Tyskland som står på tur, senast jag var där så hade jag ju turen att ramla på Siegfried från Valencia, men den här gången räknar jag med att jag kommer att vara för upptaget med annat för att ha tid att kolla in tv-programmen.

Sen har jag lagt till en tag till, nämligen livesändning, jag får se om jag går tillbaka och sätter den retroaktivt på poster som handlar om det.

Glad Påsk på er allihopa

 

Elektra på Kungliga Operan

14 december 2009

I helgen var det dags för Elektra att ha premiär i Stockholm. Jag skrev redan i somras att det är en opera som jag nog egentligen inte är så förtjust i, varken vad det gäller handling eller musik, men det vore ändå spännande att se. Det tycker jag nog fortfarande, och av att läsa recensionerna blir man ju bara mer sugen. Kombinationen Staffan Valdermar Holm, Bente Lycke Möller och Katarina Dalayman har ju varit lyckad förut om man säger så. Överlag hyllas också Emma Vetters Chrysotemis, det vill säga Elektras lillasyster.

DN: Det finns inte en död sekund
SvD: Elektra värd publikens jubel
Aftonbladet: Mästerligt uppförd, framförd och utförd
Expressen: Smidigt tänkt och skönt klingande

 

Kungliga Operans (improviserade) säsong 2010-2011

16 novmeber 2009

Nu när operan inte får vara i gasklockan och renoveringen verkar skjutas på framsidan så har de ändå lyckats plocka ihop något slags program för 2010.

Huvudnumret är Andrea Chenier och i övrigt blir det ovanliga operor. En 1700-talsversion av Skönheten och Odjuret (Zemire och Azor) samt en Verdi-opera jag aldrig har hört talas om, Stifelio, är andra premiärer. Urpremiär blir det på en ny svensk opera som heter Triumf och Tragedi, som behandlar det lite udda ämnet brottaren Mikael Ljunbergs karriär och tragiska själmord.

För att spara pengar blir det inte så många gästartister, men å andra sidan ger det mer möjligheter att njuta av våra inhemska stjärnor, särskilt Lars Cleveman kommer att vara flitig på scenen.

Så där en liten försmak av det som kommer nästa år.

 

Göteborgsoperan bygger till, Stockholm lägger ner hammaren

5 oktober 2009

Det är lite skillnad på våra två stora operascener om man säger så. i början av september annonserade Göteborgsoperan en nybyggnation för ca 130 miljoner kronor. Allt ska egenfinansieras och resultatet ska bli en tre våningar hög byggnad som sitter ihop med den nuvarande byggnaden. I nybygget kommer man att få plats med en mellanstor scen för 550 åskådare, vilket gör att man kommer att kunna öka antalet föreställningar betydligt, inte minst för att man inte behöver använda stora scenen till så mycket repetitioner.

Nyheten om bygget återfanns på de flesta håll i pressen här är artikeln från DN,

Så vad gör man samtidigt i Stockholm? Jo man skjuter upp den planerade renoveringen, eftersom det inte gick att hålla sig till budgeten. Sen konstaterar man att maskineriet är så dåligt att det finns stor risk att man måste begränsa användningen av säkerhetsskäl. Summan för renoveringen skulle ha gått på 160 miljoner kronor, och eftersom budgeten bara låg på 130 så kunde man inte gå vidare. Återigen en artikel från DN.

Det är lite skillnad på scen och scen, om man säger så. I Göteborg lyckas man bygga en helt ny scen, för en budget som är mindre än renoveringen i Stockholm. Som grädde på moset så kommer antagligen Statens Fastighetsverk att höja hyran för Kungliga Operan med ca 50%. Stödet för en levande operascen i huvudstaden verkar inte vara så starkt om man säger så, och med tanke på att mina möjligheter att åka till Göteborg för att gå på opera är små så blir jag smått irriterad. Lycka till på västkusten ändå, det måste finnas åtminstone en operainstitution med idéer och vilja att genomföra saker.

program 2009-2010

29 juni 2009

Så jag sitter just och går igenom vad som skulle kunna vara intressant att se på den kommande opera- säsongen, jag skippar balletterna, inte för att jag räknar med att komma iväg, men man kan ju alltid drömma lite:

Barberaren i Sevilla – har inte sett den än faktiskt, så det vore ju kul att se
Batseba – inte intresserad
Cosí fan tutte – är inte särskilt förtjust i handlingen, så ingenting jag skulle vilja lägga pengarna på, även om musiken har några riktigt fina guldkorn.
Elektra – det vore häftigt att se Katarina Dalayman i titelrollen, misstänker dock att jag inte skulle vara så jätteförtjust i varken musik eller handling. Det känns ändå som en opera man vill se någon gång.
Falstaff – inte intresserad
Figaros Bröllop – jag har nog kommit fram till att Figaros Bröllop är lite överskattad. Ingenting jag vill lägga pengarna på, men jag skulle inte heller säga nej till möjligheten att se den.
Läderlappen  – jag gillar verkligen Läderlappen, så jag skulle gärna se den igen. Är lite tveksam till Jan Malmsjö som Orlofsky, men det kanske blir bra.
MacBeth – Kanske något jag skulle vara intresserad av.
Orphee – även om det är Anna Larsson, så tycker jag att scenografin ser så förskräcklig ut att jag inte skulle vilja se den. Jag har också lite svårt för barockoperor i helhet. Några arior går bra, men jag tröttnar faktiskt lite lätt på en hel uppsättning
Spader Dam – den är jag sugen på, uppsättningen verkar vara riktigt häftig.
Valkyrian – jag skulle aldrig säga nej till möjligheten att se Valkyrian igen. Det skulle också vara roligt att se Gitta-Maria Sjöberg som Sieglinde. Samtidigt kan jag ju inte komma ifrån att jag börjar väl kunna den här uppsättningen utantill efter att ha sett den på DVD ett antal gånger. Undrar om Rachael Tovey är lika bra på att hoppa upp på biljardbordet som Katarina Dalayman
Xerxes – se min invändning mot barockoperor som jag skrev vid Orphee.

Sen så ger Folkoperan Pärlfiskarna – den skulle vara trevligt att se, och folkoperan brukar ju göra spännande uppsättningar.

Jag får väl hoppas, men jag tror dessvärre inte att jag får möjlighet att se någon opera live, jag får hålla ögonen öppna för vad det blir för Met-utsändningar istället.