Man kan ju drömma

17 mars 2009

Nu har lite mer detaljer om La Scalas uppsättning av Ringen blivit offentliga. Den kommer att göras 2010-2013, fullständiga cykler 2013.Den dirigeras Daniel Barenboim och regisseras av Guy Cassiers. Jag vet inte vad Cassiers har gjort tidigare, men Barenboim är ju i stort sett en garanti för en storslagen Ring.

Här kommer sångarna också:

Wotan – René Pape (jag tror inte jag behöver kommentera det vidare [face_drool] )
Brünnhilde – Nina Stemme (hon har gjort några Brünnhilde tidigare, men själv har jag bara hört henne som Sieglinde och Isolde, något som lockar till mer)
Sieglinde – Waltraud Meier (tidigare rykten sa att hon skulle göra Brünnhilde, men nu blir det Sieglinde istället. Jag har inte hört tillräckligt, men det verkar som hon är den mest populära Sieglinde i världen just nu)
Siegmund – Simon O’Neill (han sjöng Tamino i Salzburgsfestivalens uppsättning av Trollflöjten 2006, jag har den på DVD och trodde jag hade gjort en riktig recension på den, men jag har bara postat några korta intryck. Får åtgärda det snarast. Iallafall mitt intryck av O’Neill var att han var en bra sångare, men en ganska stel skådespelare)
Siegfried – Ian Storey (har aldrig hört talas om honom, så jag kan inte säga någonting).

Att se den här uppsättningen av Valkyrian, som inleder säsongen 2010-2011, vore riktigt häftigt. Någon som vill donera en flygbiljett till Milano och en biljett till La Scala? Alternativt Berlin, uppsättningen sker i samarbete med Berlin Staatsoper så den kommer väl dit också, inga datum färdiga än.

Som sagt drömma kan man ju, och tills vidare lyssna på det här youtube-klippet där René Pape sjunger ”Leb wohl….”

 

Nabucco

25 oktober 2008

Jag hittade en inspelning av Nabucco på biblioteket, och det börjar bli länge sedan jag såg den. Det här är min favoritopera av Verdi, den har några underbara, musikaliska godbitar och handlingen är också i min smak. Även om Ismaele och Fenena är ett av operavärldens menlösaste kärlekspar vägs det gott och väl upp av Nabucco och Abigaille vad det gäller intressanta karaktärer, och sångmässigt har Zaccaria några fina örhängen också.

Inspelningen är från La Scala 1987, med Riccardo Mut som dirigent. Nabucco sjungs av Renato Bruson och Abigaille av Ghena Dimitrova. Bruson är en enastående Nabucco, en sådan känsla och utstrålning på scen, något som ju inte alltid förs över till inspelningar, men här funkar det bra. Dimitrova gör en Abigaille som verkar väldigt sårbar, hon övertygar kanske inte riktigt som ”evil mastermind” men man tycker snarare synd om henne. Kan hon inte få kärlek, får hon försöka med makt, och när det inte går har hon inget annat val än att dö. I tredje aktens dialog mellan Abigaille och Nabucco får jag också ett intryck av att hon egentligen bara vill att han ska uppmärksamma henne och tycka om henne, precis som Fenena.

Rysningar kommer vid Dio di Giuda, däremot så är ”fångarnas kör” så pass uttjatad att jag  mest känner mig blasé för den, lite grann som Valkyrieritten.  Som helhet är regin en aning stel, det känns väldigt mycket som gammaldags opera där det bara räcker att stå upp och sjunga ut mot publiken. Där ser man också skillnaden mellan Bruson och Dimitrova, som fyller upp hela scenen och griper tag i en ändå, jämfört med övriga som känns stela och bleka. Scenografin och kostymerna är vackra, allt går i blåa nyanser. Det enda är väl att kostymören har gått för långt på sina ställen. Exempelvis har Abigaille en jättesnygg klänning på sig, men tyvärr förstörs intrycket av att det sytts fast två spännbuckleaktiga saker i sammet mitt på bysten, för Nabuccos hjälm har man inte nöjt sig med bara en stor tuppkam det sitter också tåv vingar på den, Fenena har en stor ståkrage som hade varit vettig om iallafall någon mer av assyrierna hade haft något liknande, den assyriska kronan är nästan skrattretande hög och verkar ha fått en del smällar för den är också märkbart skev. Sådana detaljer, nästan varje karaktär har något sådant på sig, blir irriterande när de bryter av mot allt det andra som är snyggt gjort.

Det är iallafall en uppsättning jag varmt rekommenderar för den som vill se Nabucco.

4,5 av 5 blixtar från ovan

La Fanciulla del West

6 oktober 2008

La Fanciulla är en opera som jag har känt till namnet på länge, men utan veta något om musiken i den. Under helgen hade jag möjlighet att se hela operan på DVD. Det är en uppsättning från La Scala 1991.

Minnie – Mara Zampieri
Dick Johnson – Placido Domingo
Jack Rance – Juan Pons

Handlingen är absolut en av mina favoriter i operavärlden. Den utspelar sig i guldruschens Kalifornien. Minnie äger en saloon där alla gruvarbetare svärmar för henne. Hon blir kär i den mystiske mr. Johnson som ramlar in under akt 1. Samtidigt är sheriffen Jack Rance allvarligt förälskad i Minnie, samt upptagen med att jaga banditen Ramerrez. I andra akten träffas Johnson och Minnie i hennes stuga, naturligtvis är Johnson i själva verket Ramerrez. Sheriffen kommer dit, skadskjuter Johnson, men Minnie utmanar honom i poker. Vinner Rance ska hon gifta sig med honom och Johnson blir hängd, vinner Minnie går Johnson fri. Intressant är att Minnie fuskar för att kunna vinna. I tredje akten blir ändå Johnson infångad, men när han ska bli hängd dyker Minnie upp. Hon påminner alla gruvarbetarna hur hon har tagit hand om dem och att det är skyldiga henne för all den tid hon spenderat på dem. De friger Johnson. Minnie och Johnson får varandra och rider bort i solnedgången. Eller kanske inte det sista, men de avslutar med en av vacker höjdton tillsammans.
Musikaliskt är det en väldigt typisk Puccini, men det saknas riktiga örhängen som sitter kvar. Det är snarare en genomgående musik utan avbrott. Inledningen av tredje akten är den där han har lyckats mest med att få en musikalisk bild av vilda västern. Lite komiskt blir det också med alla gruvarbetare som springer och ropar ”hello” hela tiden för att verka mer vilda och amerikanska. Sångarinsatserna på den här uppsättningen är strålande, framförallt från Domingo.

Jag ser fram emot att kunna se La Fanciulla igen, men det är nog inte en opera jag kommer att inhandla till mitt DVD-bibliotek,

Betyg:3,5/5