årstidsmusik

22 maj 2010

Något jag har tänkt på den senaste tiden är att mitt operaår har också årstider. Nu på våren är jag till exempel väldigt sugen på Strauss eller Rossini, jag har gått här och nynnat Läderlappen de senaste dagarna. På hösten då vill jag lyssna till Wagner för fulla muggar. Sommar och vinter är lite mer otydiga, kanske för att jag ändå inte tillbringar så mycket tid vid tv:n på sommaren, och för att det är på vintern det brukar vara bäst utbud på operor så det kan bli lite vad som helst.

Spotify har tack och lov en hel del opera också, även om jag inte hittar mina favoritversioner av Läderlappen där, men det är iallafall lättare än att springa ner till biblioteket och låna DVD:n när man är sugen på lite Wienertoner.

Annonser

Läderlappen, Kungliga Operan 2010

11 april 2010

Så var det då dags att se Läderlappen. Jag gillar operetten, och jag ska väl direkt säga att jag har alltid med mig Glyndebournes uppsättning i bakhuvudet, med en strålande Thomas Allen som Eisenstein och Malena Ernman som Orolfsky. Riktigt den höjden når inte den här uppsättningen. Sångarmässigt finns det inte så mycket att klaga på, men problemet med operett är ju att man bör ha någon form av talang för komedi, och det verkar det dessvärre vara många som inte har. Tydligast märks det dessvärre hos kvinnorna, Emma Vetters Rosalinde är underbar så länge hon sjunger, men det blir stelt när hon ska prata och agera. Här märker man också Loa Falkmans vana vid att vara artist på scen, hans Eisenstein är riktigt rolig faktiskt. Jan Malmsjö gör en ok tolkning av Orlofsky, och att det bara blir ok beror nog mer på vad han har att jobba med i rollen och regin, snarare än att det är hos honom felet ligger. Hans Chancun a son gout blir dock en besvikelse, men det beror också på att texten har översatts till att bara handla om att han vill ha unga män. Nja, riktigt rolig blir inte uppsättningen mer än när Helge Skoog kommer in och briljerar som Frosch mellan akt II och III, då blir det äntligen tillfälle till högljudda skratt.

Scenografi och kostym var nog genomgående det bästa på uppsättningen, som var flyttad till Cannes på 1920-talet. Däremot tycker jag regin saknar en del saker, bland annat hoppades Eisensteins/Renards konversationer med Franke/Chagrin helt över, och där har jag sett många roliga exempel i andra uppsättningar. Det känns också som att uppsättningen aldrig riktigt knyter ihop säcken, allt dränks bara i en stor champagneflod. Med ett så glatt tillslag så hade det känts bättre om det blivit någon klarhet i om Gabriel och Rosalinda lappar ihop sitt äktenskap eller inte. Ja, ett lyckligt slut helt enkelt.

Av mig så får uppsättningen 2,5 av 5 välfyllda champagneglas.

Hade ni inte möjlighet att se uppsättningen så får ni nog chansen senare i år, Svt spelade nämligen in hela alltihop, så det är nog bara att ha lite tålamod så dyker det upp som en veckans föreställning.

Läderlappen på Göteborgsoperan

9 februari 2009

Läderlappen har haft premiär på Göteborgsoperan och här kommer några recensioner om det hela.

Expressen – väldigt negativ
Göteborgsposten – ”Ingen rolig Läderlappen”
DN har en recension, men det verkar som om sidan har hängt sig för jag får inte upp den. En genomgående kritik verkar vara att det är på tok för mycket buskis och ingen finess i komiken. Inte någon särskilt lyckad uppsättning alltså.

youtube 8

29 oktober 2008

Så jag avslutar Läderlappen-inläggen med en dubbel, tyvärr utan rörliga bilder på någon. Det är champagnegaloppen i en äldre inspelning, tror ca 1960. Något jag slås av i är hur snabb den går, jämfört med hur jag är van att höra den här. Jag har någon gång läst att det överlag finns en tendens att sjunga långsammare och långsammare med tiden, men jag vet inte om det är orsaken till det här tempot:

http://www.youtube.com/watch?v=wGZ_8qG9bXU

Sen blir det Rosalindes Czardas också, sjungen av Renee Fleming.

http://www.youtube.com/watch?v=3hKPkMnWlZY

Båda dessa stycken är några av mina favoriter i operetten, och jag har helt enkelt med dem eftersom jag inte har dem som musikfiler på datorn och vill ändå kunna lyssna på dem ibland.

youtube 8

27 oktober 2008

Först ett allmänt meddelande: René Pape kommer att debutera som Wotan på La Scala 2010, samtidigt som Waltraud Maier debuterar som Brünnhilde. Det kan bli riktigt spännande.

Ja, youtube igen. Vi fortsätter med Läderlappen, men nu en uppsättning från London i början av 1980-talet med Kiri Te Kanawa som Rosalinde och Hermann Prey som Eisenstein. Här är den underbara trion från första akten. Jag är inte överväldigande förtjust i iscensättningen, lite för mycket volanger och puffar för min smak, men inledningen på det hela visar på stor humor (särskilt för en Wagner-älskare som jag) och jag är faktiskt sugen på att kanske köpa hela uppsättningen. Den finns på CDon för ett betydligare pris än Glyndebourne-uppsättningen.

youtube 7

16 oktober 2008

Måste ju ha en youtube för dagen också. Vi fortsätter med att valsa runt i Läderlappen. Här sjunger Malena Ernman Chacun a soun gout. Ett stycke jag tycker är roligt, och av de klipp jag sett på tuben tycker jag Malena gör det bästa. Dessutom skulle jag själv vilja sjunga just det här stycket, eftersom det antagligen skulle passa min röst bra. När jag sjunger med känns det som det iallfall. Utan att ha tagit en sånglektion i hela mitt liv anser jag mig själv vara ett ganska klart fall av mezzosopran, även om jag alltid får sjunga sopran så fort det gäller körsång.

Sportmatch från Idrottsgalan 2008. (man får ignorera att ljud och bild är väldigt osynkat)