Figaros Bröllop, Kungliga Operan 2010

29 mars 2010

Så hade då nyuppsättningen av Figaros bröllop premiär i Stockholm i förra veckan. Jag anser personligen att operan är en aning överskattad, det finns en hel del i den som var spännande och roligt för originalpubliken, men som jag dagens samhälle mest tycker är tråkigt, det är främst delarna med Marcellina och Bartolo som lätt bara blir tjatiga. Å andra sidan finns det ju en hel del helt bedårande musik i operan också. Här är i alla fall några recensioner av uppsättningen:

DN: ”en intelligent och lekfull uppsättning”
SvD: ”man lämnar salongen uppfylld och förundrad”
Expressen: klangbotten kunde ha varit allvarligare”

Överlag så hyllas sångarna, regin upplevs som stumfilmsaktig och en aning ojämn, och åsikterna går isär om hovkapellets insats.

Annonser

Le Nozze di Figaro (Glyndebourne 1973)

9 april 2009

Som jag nämnde när jag lånade den här DVD:n anade jag att den var gammal, det var dock först när jag satte den i spelaren och förtexterna kom upp som jag insåg att den var ända från 1973. Detta gjorde att det enda namn jag kände igen var Kiri Te Kanawa som Grevinnan.

Det var en otrolig traditionell uppsättning, vad det gäller kostymer, scenografi, ja det mesta. Den gjorde också tydligt att det var en fortsättning på Barberaren i Sevilla, eftersom alla karaktärer presenterades under ouvertyren tillsammans med en förklaring av de hade haft för sig tidigare. Det är ändå något märkligt om man går tillbaka till kostymerna, fastän de väl ska föreställa 1700-tal, så syns det att de är gjorda på 1960- eller 1970-talet. Figaro själv springer till exempel runt med en väst som bara fick mig att tänka på gamla, murkiga gillestugor med bruna medaljongtapeter.

Sångmässigt och skådespelarmässigt är den ok. Det största intrycket gör Greven, spelad utav Benjamin Luxon, i första akten är det i stort sett han som gör det intressant att se på operan. De andra sjunger bra, men det är lite ”stå-rakt-upp-och-ner-och-sjunga”, som jag tycker är tråkigt. En annan som gjorde ett stort intryck var Frederica von Stades Cherubin. Tråkigt regisserad, men med ett så innerligt uttryck att man verkligen trodde på alla hans kärleksproblem.

Överlag är det en bra grunduppsättning, den ger inga extra ryck i ansiktsmusklerna, men den visar väl en ganska bra hur Figaros Bröllop har sett ut under större delen av dess historia.

3/5 konspirerande tjänarinnor

 

Vill se något nytt

16 mars 2009

Jag vandrade förbi biblioteket när jag var på stan. Ville se om de hade någon trevlig opera-DVD att låna. Utbudet är tyvärr ganska litet, jämfört med Uppsala, men jag valde att låna hem Figaros bröllop i en uppsättning från Covent Garden, måste vara ganska gammal om man ser på vilka som är med. Glädjande var att de nu har fått in hela Met-Ringen på DVD, men eftersom jag inte tycker den är så jättebra och jag bara har Götterdämmerung kvar kände jag inte för att låna den. Jag måste hitta någon riktigt bra motivation för att utsätta mig för de 5 timmar de ändå är, Götterdämmerung är den opera jag gillar minst i Ringen. I övrigt var det bara en Aida, också från Met, som var det enda som jag inte redan sett.

Hoppas få tid att se Figaro så snart som möjligt, så det kanske kommer en recension på den inom de närmaste dagarna.