opera för nyfikna – 1800-talet

19 januari 2010

Så här är nästa del i Gunilla Brodrejs spotify-lista.

Hela hennes lista med kommentarer finns här.

1. Kvartett ur Fidelio (mir ist so wunderbar), Beethoven.  – Jag upptäckte Fidelio i somras genom att se en Met-digicast, och jag måste säga att jag längtar efter att se en uppsättning live. Det här är en vacker kvartett, och vill man lyssna mer så tycker jag att Lenore/Fidelios aria ”Abscheulicher” är en höjdare.

2. Siete Voi ur La Cenerentola (Askungen), Rossini – La Cenerentola är närmast en perfekt komisk opera, musikaliskt känns det som att allt laddar upp för Angelinas slutnummer (non piú mesta).

3. Fångarnas kör ur Nabucco, Verdi. – Nabucco är faktiskt min favoritopera av Verdi, det här körverket ger underbara rusningar. Sen att det får mig att tänka på Boney M:s Rivers of Babylon, det är en helt annan associationsbana.

4. Uvertur Tannhäuser, Wagner.  – här har det blivit fel, det är inte uvertyren till Tannhäuser, utan istället förspelet till tredje akten av Lohengrin, vilket är bättre än uvertyren till Tannhäuser.

listan har fel ordning, nr 5 och 6 har bytt plats, jag väljer att kommentera ordningen som de spelas på listan, inte som de står i artikeln.

6 Wie Todesahnung… Tannhäuser, Wagner – Här sjungen av Bryn. Min första Bryn-skiva jag köpte var Opera Arias, där satte jag Katalogarian ur Don GIovanni och den här på i stort sett repeat. Att höra honom sjunga den live, som jag fick tillfälle till i Konserthuset förra hösten, var en dröm som gick i uppfyllelse.

5. Pilgrimskören ur Tannhäuser, Wagner – det här var nog det första Wagnerstycke jag blev riktigt förälskad i, och då talar vi hela arrangemanget. Jag tycker dock att hon borde ha valt en version utan de båda solisternas röster som ligger över själva kören

7. Pärlfiskarnas duett (Au fond du temple saint) ur Pärlfiskarna,  Bizet – Vacker duett, antagligen det enda folk känner till om den här operan , om man inte hade möjlighet att gå på Folkoperans uppsättning i höstas.

8. Isoldes kärleksdöd (Mild und Leise) ur Tristan och Isolde, Wagner – Tristan och Isolde är en opera jag tycker är bättre på album än på scen, eftersom jag tydker den är otroligt tråkig. Men musiken är vacker, och Nina Stemme är nog en av världens bästa Isolde just nu. Leta gärna upp henne på Youtube där hon står i mitten av en helt blå scen och sjunger det här stycket. Annars är Birgit Nilsson ju den klassiska Isolde.

(återigen stämmer inte listan med artikeln)

12. Förspel till tredje akten, Valkyrieritten ur Valkyrian, Wagner – Gunilla Brodrej skriver att hon inte har kunnat välja mellan förspelet till första akten och Valkyrieritten som inleder andra akten (då Brünnhilde gör den solo) i själva spotify-listan ligger ändå förspelet till tredje akten, det vill säga den traditionella Valkyrieritten, sjungen av hela horden Valkyrior när de rider hem med sitt byte från slagfälten. Den här versionen är min favorit, från Barenboim/Kupfer-uppsättningen i Bayreuth

9. Kör och Triumfmarschen ur Aida, Verdi – det här är ett operastycke som nog många som inte kan något om opera känner igen. Iallafall om man gillar fotboll och har sett eller varit med i en hel läktare som nynnar på marschen, kören brukar inte ingå i läktarpublikens repertoar.

10. Habanera ur Carmen, Bizet – Jag är inte särskilt förtjust i Carmen, men jag kan inte förneka att Habaneran har en otroligt sensuell kraft i sig, i alla fall när den sjungs bra.

11. Sequidilla ur Carmen, Bizet – och den här är faktiskt bättre än Habaneran. Sen tycker jag kanske att det blir lite tröttsamt med diverse solister som vill spexa till det lite och sjunger den i någon form av handbojor, utan att riktigt vara tillräckligt bra skådespelskor för att kunna göra det.

13. Barcarolle ur Hoffmans äventyr, Offenbach – Vacker musikalisk bild, tänk att få glida fram i en gondol och höra det här. Jag gillar att sjunga den också, vilket det fanns tillfälle till på karaokekonserten i förra veckan

15. Blomsterduetten ur Lakmé, Delibes – Det finns en hel del av dessa orientalistiska, franska operor. Precis som duetten har slagit sig ur sitt operasammanhang och kan nu höras på de mest skilda arenor, gärna som reklamfilmsmusik.

14. Förspel till Parsifal, Wagner – Richard Wagner skulle nog ha platsat utmärkt i dagens fantasy/sci-fi/serie-diskussionsforum, med allt prat om kontinuitet och liknande. Parsifal är en prequel till Lohengrin, även om den skrevs långt senare.

16. Vesti la giubba…ur I Pagliacci, Leoncavallo – den stackars clownen som sjunger om att han måste roa andra fast hans hjärta har brustit är numera också obligatorisk för de flesta tenorer

17. Abends will ich schlafen gehn ur Hänsel und Greta, Humperdinck. Brodrej beskriver det hela som ”Wagner light” och det är nog en ganska passande beskrivning.

18. Che gelida manina  ur La Bohème, Puccini – Opera om har ligger till grund för även så moderna saker som Rent och Moulin Rouge. Det är kallt att vara konstnär i Paris, och här försöker iallafall Rodolfe värma den stackars Mimi när hon har tappat sitt ljust och letar sig fram i mörkret.

19. Siegfrieds sorgmarsch ur Götterdämmerung, Wagner – ja, det är väl ett passande slut på hela 1800-talet.  Om man lyssnar noga på sorgmarschen får man också i stort sett hela Ringen uppspelad på lite mer än nio minuter.

Hela spotify-listan finns här för den som vill lyssna.

Jag tycker att urvalet kanske lutar lite för mycket åt Wagner för att ge en bra bild av hela 1800-talet, lite mer italienskt förutom Verdi hade nog varit passande. Samtidigt kan man inte klaga heller, styckena som har valts ut är några av de mest kända från tidsperioden. Och det går inte att komma ifrån att Wagner är den stora dominanten i 1800-talets musikhistoria.

opera för nyfikna

15 januari

Gunilla Brodrej på Expressen har med hjälp av spotify satt ihop ett antal spellistor för den som är nyfiken på opera, en lista per århundrade.
Först ut är 1700-talet:

Här är mina kommentarer på urvalet:

1 Dido’s lament, Purcell. Ann-Sofie von Otter. – Klockrent, Dido och Aeneas är nog en av de bästa barockoperor jag sett, och det är en underbar aria. Sen kan jag personligen säga att jag har en tendens att nynna den varje gång det finns en knapp med ”remember me” när man ska logga in på nätet.

2. What power art though, Purcell. Stephen Varcoe. – En ny bekantskap för mig, en aria som får mig att rysa, man förstår verkligen att det är kallt och vinter.

3. uvertyr Zoroastre. Rameau – härlig barockmusik. Jag gillar instrumentala barockstycken.

4. Laschia chio pianga, Händel. Susanne Rydén – välkänd, men av en bra anledning. Jag gillar att sjunga den (saknade den igår på karaoken)

5. Ombra mai fu, Händel. Malena Ernman. – ett av dessa stycken som skrevs för kastrater, och därför sjungs av både mezzosopraner och barytoner numer.

6. Tu dormi in tenta pene, Vivaldi. Ann Hallenberg. – ett bra exempel på barockaria ur alla synvinklar. Jag har aldrig hört den förut.

7. Dans på de saligas ängder, Gluck – också ett stycke som återfinns på många samlingar av operamusik.

8. Che faro senza Euridice. Gluck

9Uvertur, Figaros Bröllop. Mozart – inte så mycket att säga

10. Voi che sapete, Mozart. Malena Ernman – en av mina favoritarior. Jag föreslår att man också letar upp framföranden av Frederica von Stade.

11. Dove sono, Mozart. Kathleen Battle – grevinnans smäktande aria ur Figaros bröllop. Det enda jag har emot arian är att den motsäger Rosinas karaktär i Barberarn i Sevilla, men den behöver man ju inte tänka på.

12. Uvertyr Don Giovanni. Mozart – ännu en uvertyr.

13. Katalogarian, Mozart. Bryn Terfel – Höra Bryn sjunga den är bland det bästa man kan höra.

14. Vedrai carino, Mozart. Bryn Terfel – ja, listan på Don Giovanni-stycken kan göras lång. Det är en mästerlig opera, och fylld med mästerliga stycken. Jag gillar att vi får höra Barbara Bonney också.

15. Don Giovanni a cenar teco m’invitasti, Mozart. – Slutet på operan där stenstoden kommer och hämtar Don Giovanni till helvetet. Andra versioner jag gillar är Bryn Terfels version på Bad Boys där han sjunger alla tre rollerna eller den här versionen med Quasthoff, Terfel och Pape.

16. Soave si al vento, Mozart. Bartoli, Cuberli, Tomlinson – jag är inte särskilt förtjust i handlingen till Cosi fan tutte, men visst bra musik finns det där.

17. Prästernas marsch, Mozart. – För mig finns det inget dåligt i Trollflöjten, och det enda som är synd är väl alla de gånger man har sett dåliga inledningar på den andra akten i samband med att marschen spelas.

18. Der Hölle Rache, Mozart. Lucia Popp – Det här är nog en av världens mest kända arior, och här har Gunilla Brodrej dessutom valt ut min favorit bland alla dem som framfört den. Nu ska väl sägas att med tanke på hur svår arian är så gör den sig ofta allra bäst som studioinspelning, jämfört med från scenen.

19.  Pa-pa-pa…, Mozart. Bryn Terfel, Miah Persson – Jag har inte hört just Miah Persson i den här duetten förut, roligt att höra henne.

20. Bei Männern welche Liebe fühlen, Mozart. Dawn Upshaw, Andreas Schmidt – Tänka sig att världens bästa kärleksduett inte ens sjungs av ett kärlekspar.

För er som inte har lust att läsa artikeln så kan ni klicka här för att få länken till spellistan

Det ska bli spännande att se vad hon gör för lista för 1800-talet, där finns ju så otroligt mycket skiftande operor, kompositörer och stilar, allt ifrån bel canto till Wagner.

Sammanfattnin av 2009

3 januari 2010

Nu några dagar in på det nya året är det väl dags att se tillbaka på 2009 och vad som hände då.

Jag går igenom årets poster och här är några axplock:

Konserter – live. Det började med nyårskonsert med Pers Anna Larsson. En trevlig konsert med en del vackra stycken, och lite vågade val. Årets andra konsert blev Malena Ernman i Dalhalla – fullständigt strålande och otroligt roligt.

Operor – live. Det blev bara Trollflöjten som jag fick möjlighet att se live i år. Men vilken uppsättning. Dalhallas uppsättning var inte felfri, men uppfyllde alla mina förhoppningar. Överlag har 2009 varit ett bra år för den som gillar Trollflöjten, omtalade uppsättningar i Dalhalla, Roskilde och Göteborg. Jag skulle verkligen vilja se Göteborgsuppsättningen, och vem vet det blir kanske Dalhalla i sommar igen.

Operor – inspelade. I år har jag verkligen förlängt min lista på operor som jag har sett uppsättningar av, detta tack vare två saker: Metplayer och Månadens Föreställning.

Månadens föreställning har Svt satt igång och den sista lördagen visar de en uppsättning från scen, inte bara opera. Det gav mig möjlighet att se exempelvis La Fille du Régiment, Askungen och Semele, men jag missade Falstaff som sändes på annandag Jul. Jag har ibland klagat över att Svt inte sänder opera längre, vilket trots allt är det sätt jag tror man kan få många att upptäcka opera med, men det rättade de till med råge under 2009. Jag hoppas verkligen att det kommer att fortsätta framöver.

Metplayer fick jag ett tips av en vän som sa att Metropolitan Opera la ut alla sina inspelade operor på webben, och att de skulle ha en helg när man fick prova gratis. Just den helgen hann jag inte mer än att se en föreställning, men sen jag upptäckt att varje gång man registrerar ett konto så får man prova på gratis har det blivit två veckor med operamaraton. Det är kanske inte det mest optimala sättet att uppleva opera, men det fick mig att se operor som jag nog inte skulle ha vågat köpa en dyr biljett för att se.

Min lista över operor som jag sett går upp till 40 verk, fördelade på 73 uppsättningar.

Sångare under året
Det gamla gardet snodde showen, två gånger på samma år, när det första Birgit Nilsson Prize delades ut, och det var Placido Domingo som fick det.

En röst som jag inte har skrivit om tidigare, men som jag blev väldigt förtjust i när jag lyssnade till Orphei Drängars nya jul-CD är sopranen Ida Falk Winland, som vann det svenska solistpriset 2008. Med tanke på att OD har haft en förmåga att spela in skivor med sångare som sen gör stor karriär kan det nog bli intressant att följa vad som händer med henne.

Två röster som tystnade i november var Elisabeth Söderström och Erik Saedén. Svt har visat två väldigt fina porträtt av dem nu i veckorna, ta chansen och se dem på Svt play innan de försvinner. Änglakörerna har fått en rejäl förstärkning.

Sen är det väl så att ska man sammanfatta operaåret 2009 är det väl en person som lyser klart starkast: Malena Ernman. Tittar jag tillbaka till mina poster har jag en lite notis hösten 2008 om att hon ska var med i melodifestivalen, och att det kan bli kul, sen den 20 februari 2009 har jag plötsligt tre poster, alla med stigande förvåning över hur bra det gick. Ja, nog slog La Voix igenom i stugorna, och det ledde ju också till att opera fick en liten nytändning. Det blev succé när Kungliga Operan sände ut Askungen med henne i huvudrollen, och Svt hakade på och visade den också som månadens föreställning. Hennes skiva, med hälften pop och hälften opera, såldes i massor och hennes turné över landet gick för fulla hus. Att se henne i Dalhalla var nog den roligaste upplevelsen under året, även om platserna blev dåliga eftersom jag aldrig kunde tro att en operakonsert skulle sälja ut så snabbt.

2010
Så vad händer under 2010? Jag vet faktiskt inte. Jag har inga direkta planer på varken operor eller konserter, även om jag hoppas få möjlighet att gå på karaokekonserten med Malena nästa torsdag, och jag tänkte nog äntligen ta mig för och gå på en live-utsändning från Met. Jag är lite sugen på Simone Boccanegra som visas i februari.

Ett mål är att iallafall bli färdig med min genomgång av de 100 bästa operorna.

God fortsättning

youtube 2

1 oktober 2008

Nästa stycke som finns på min youtube-lista är:
http://www.youtube.com/watch?v=-blfPCOeLQ0

Det är Prince Igor, en mix mellan rap av gruppeh Rapsody och ett tema ur Borodins opera ”Furst Igor”, sjunget av Sissel Kyrkjeby. Inte en traditionell opera, Sissel har en vacker röst men det hörs att det inte är en opera-röst tycker jag. Jag har ändå med den för jag älskade den när den kom, 1997, och då talar vi inte om de rappade avsnitten. Det är dessutom en verkligt snygg video, vilket var en anledning till at jag gillade den. Det är helt enkelt ett bra exempel på cross-over inom musik.