100 bästa operorna – 94 Nabucco av Verdi

4 maj 2009

94 Nabucco by Giuseppe Verdi

Nabucco (short for Nabucodonosor, English Nebuchadnezzar) is an opera in four acts by Giuseppe Verdi to an Italian libretto by Temistocle Solera, based on the biblical story and the play by Anicet-Bourgeois and Francis Cornu. It is Verdi’s third opera and the one which is considered to have permanently established his reputation as a composer. The soprano role of Abigaille is unique in that it has been the downfall of a number of singers. Elena Souliotis and Anita Cerquetti sang it before they were ready, and its high tessitura ruined their voices. Maria Callas sang it only three times and only a live performance from 1949 was recorded. Leontyne Price and Joan Sutherland refused to sing it. While no soprano has become known as a ”great Abigaille”, Ghena Dimitrova (1941 – 2005) was a notable exponent of the role.


    Time: 587 BC
    Place: Jerusalem and Babylon

 Act 1: Jerusalem

    ‘Thus saith the Lord, Behold, I shall deliver this city into the hand of the King of Babylon, and he will burn it with fire’ (Jeremiah 21:10)

Interior of the Temple of Jerusalem

The Jews are being defeated and Nabucco (Nebuchadnezzar) is poised to enter Jerusalem. The High Priest Zaccaria tells the people not to despair but to trust in God: D’Egitto là su i lidi / ”On the shores of Egypt He saved the life of Moses”. The presence of a hostage, Fenena, younger daughter of Nabucco, may yet secure peace (Aria: Come notte a sol fulgente / ”Like darkness before the sun, like dust before the wind”). Zaccaria entrusts Fenena to Ismaele, nephew of the King of Jerusalem and a former envoy to Babylon. Although Fenena and Ismaele love each other, when they are left alone, Ismaele urges her to escape rather than risk her life. Nabucco’s elder daughter, Abigaille, storms into the temple with soldiers in disguise. She, too, loves Ismaele. Discovering the lovers, she threatens Ismaele: if he does not give up Fenena, Abigaille will accuse her of treason. The King himself enters (Viva Nabucco / ”Long live Nabucco”). Zaccaria defies him, threatening to kill Fenena with a dagger. Ismaele intervenes to save her. Nabucco responds by ordering the destruction of the temple, and the Jews curse Ismaele as a traitor.

 Act 2: The Unbeliever

    ‘Behold, the whirlwind of the Lord goeth forth, it shall fall upon the head of the wicked’ (Jeremiah 30:23)

Scene 1: The Palace in Babylon

Nabucco is away at the wars and has appointed Fenena as regent. Abigaille has discovered a document that proves she is not Nabucco’s real daughter, but a slave (Aria: Anch’io dischiuso un giorno / ”I too once opened my heart to happiness”). The High Priest of Baal, accompanied by the Magi, comes to tell Abigaille that Fenena has released the Jewish captives. Their response is to launch a coup to put Abigaille on the throne, while spreading a rumour that Nabucco has died in battle, and they leave Abigaille to sing the cabaletta: Salgo già del trono aurato / ”I am ready to ascend the bloodstained seat of the golden throne”).

Scene 2: A hall in the Palace in Babylon

Accompanied by a cello sextet, Zacharia awaits Fenena (Vieni, o Levita / ”Bring the tables of the law”). She converts to the Jewish religion, and Ismaele is reconciled to the Jews. However, it is announced that the King is dead and Abigaille and the High Priest of Baal demand the crown from Fenena. Unexpectedly, Nabucco himself enters, scorning both sides, both Baal and the Hebrew god that he has defeated. He declares himself God. When Zaccaria objects, Nabucco orders the Jews to be put to death. Fenena says that she will share their fate. Repeating that he is now god: Non son piu re, son dio / ”I am no King! I am God!”), Nabucco is promptly hit by a thunderbolt and loses his senses. The crown falls and is picked up by Abigaille.

 Act 3: The Prophecy

    ‘Therefore the wild beasts of the desert with the wild beasts of the islands shall dwell there, and the owls shall dwell therein’. (Jeremiah 50:39)

Scene 1: The Hanging Gardens of Babylon

The High Priest of Baal presents Abigaille with the death decree for the Jews and Fenena. Nabucco enters looking like a mad man, claiming his throne. Abigaille persuades him to seal the decree, but he asks that Fenena be saved. He tells Abigaille that she is not his true daughter but a slave. Abigaille mocks him, destroying the document with the evidence of her true origins. Understanding that he is now a prisoner, he pleads for Fenena’s life. (Duet: Oh di qual onta aggravasi questo mio crin canuto / ”Oh what affront I must suffer in my old age”). Abigaille exults.

Scene 2: Banks of the River Euphrates

The Jews long for their homeland: Va pensiero, sull’ali dorate / ”Fly thought on golden wings; Fly and settle on the slopes and hills”). Zaccaria once again exhorts them to have faith: God will destroy Babylon.

 Act 4: The Shattered Idol

    ‘Bel is confounded, Merodach is broken in pieces; her idols are confounded, her images are broken in pieces.’ (Jeremiah 50:2)

Scene 1: The Palace in Babylon
Nabucco awakens, his strength and his reason fully regained. He sees Fenena in chains being taken to her death. Asking forgiveness of the God of the Jews, he promises to rebuild the temple in Jerusalem, and follow the true faith (Dio di Giuda / ”God of Judah! The altar, your sacred Temple, shall rise again”). Joined by loyal soldiers, he resolves to punish the traitors and rescue Fenena.

Scene 2: The Hanging Gardens of Babylon
As Zaccaria leads Fenena and the Jews towards death (Va! La palma del martino……dischius’è il firmamento / ”Go, maid, go and conquer the palm of martyrdom”….”Oh, heaven has opened up! My soul yearns for the Lord”) on the sacrificial altar of Baal, Nabucco rushes in, sword in hand. At his word the Idol of Baal shatters into pieces. Nabucco tells the Jews they are free and a new Temple will be raised to their God. Abigaille enters. She has poisoned herself. She expresses her remorse, asks the forgiveness of Fenena and dies. Zaccaria acclaims Nabucco as the servant of God and the King of Kings.

Nabucco, King of Babylon –    baritone    
Abigaille, supposedly his elder daughter –    soprano
Fenena, his daughter –    mezzo-soprano    
Ismaele, son of the King of Jerusalem –    tenor    
Zaccaria, high priest of the Jews –    bass    
Anna, Zaccaria’s sister –    soprano
Abdallo, Babylonian soldier –    tenor    
High priest of Baal –    bass    
People, soldiers

Now this is my favourite Verdi opera, so I’m really disappointed to see it this low on the list. 😦 I think both the music and the story is great, and very touching. I’ve seen it live three times, even if two of the times were the same production, and it’s one of these operas where I really feel emotional when I see it. Since it is my favourite it was a bit hard to just find a couple of youtube-clips to represent it, but here we go.

As noted the role of Abigaille is one of the most demanding roles in the repertoire and of the few who’s been famous for her Abigaille is Ghena Dimitrova. Here she is singing Salgo gia del trono aurato, basically proclaiming that the throne of Babylon is now hers. I have a recording of Birgit Nilsson singing this, and she made a lovely Abigaille too. Then comes from the second act S’appresan gli’istanti. I think this is a very typical Italian opera piece. Four people stand, without moving, singing about revenge and other dreadful things, but to be honest I think the end of each solo is more silly than serious. Still I like it anyway.  Then comes my favourite piece of the whole opera Nabucco’s grande aria Dio di Giuda, sung by the great Verdi baritone Renato Bruson. To see a great baritone singing this alone on stage, and binding the whole audience, is one of the best experiences I’ve had at a opera. Then finally I can’t talk Nabucco without the chorus Va, pensiero, here in a performance from the Met. I definitely think this should have become the national anthem of Italy, instead of the dreadful march that they have now.



inte bara min tub

24 november 2008

Gunilla Brodej, som har hand om en blogg på expressen, har nu startat en riktig youtube-lista för klassisk musik. Jag rekommenderar starkt att man följer den, det är en av två ”kultur”-bloggar jag föjler. Listan, och bloggen, finns här: http://blogg.expressen.se/kultur/

Men jag är ju inte färdig med min lista än så här kommer ännu ett klipp från min lista:

Det är Nabucco igen, den här gången Dio di Giuda, Nabuccos bravurnummer. Här strålande framfört av Renato Bruson. Definitivt tårframkallande för mig, och han har i allafall inte den sneda kronan på sig.

youtube 14

19 november 2008

Ojoj, har inte postat på länge. Inte ens fortsatt på listan. Nåja får hoppas det blir bättring i fortsättningen.

Nästa klipp på youtubelistan är S’appressan gl’istandi d’un’ira fatale ur Nabucco. Det här är ur samma uppsättning som jag recenserade för ett tag sen. Det är ett av mina favoritpartier ur operan, samtidigt som jag inte kan hjälpa att skratta åt hur stereotypt det är. Här är det ett antal personer, inklusive en kör, som sjunger om att ”vänta bara snart kommer min vrede att drabba er”. Alla sjunger i stort sett samma sak, så att det blir mer kanon än stämsång.men lyssna hur otroligt muntert varje person avslutar sin fras. Det är snarare så att man får lust att slå klackarna i taket, inte får det mig att skälva av rädsla i alla fall. Regin är också stereotyp. Jag visade det här klippet för en kompis och hon lyckades inte klura ut vad det sjöng om, vilka som var kärleksparet eller vem som var skurken. Inte konstigt med tanke på att alla står rakt upp och ner och sjunger. Vacker är det i alla fall.


25 oktober 2008

Jag hittade en inspelning av Nabucco på biblioteket, och det börjar bli länge sedan jag såg den. Det här är min favoritopera av Verdi, den har några underbara, musikaliska godbitar och handlingen är också i min smak. Även om Ismaele och Fenena är ett av operavärldens menlösaste kärlekspar vägs det gott och väl upp av Nabucco och Abigaille vad det gäller intressanta karaktärer, och sångmässigt har Zaccaria några fina örhängen också.

Inspelningen är från La Scala 1987, med Riccardo Mut som dirigent. Nabucco sjungs av Renato Bruson och Abigaille av Ghena Dimitrova. Bruson är en enastående Nabucco, en sådan känsla och utstrålning på scen, något som ju inte alltid förs över till inspelningar, men här funkar det bra. Dimitrova gör en Abigaille som verkar väldigt sårbar, hon övertygar kanske inte riktigt som ”evil mastermind” men man tycker snarare synd om henne. Kan hon inte få kärlek, får hon försöka med makt, och när det inte går har hon inget annat val än att dö. I tredje aktens dialog mellan Abigaille och Nabucco får jag också ett intryck av att hon egentligen bara vill att han ska uppmärksamma henne och tycka om henne, precis som Fenena.

Rysningar kommer vid Dio di Giuda, däremot så är ”fångarnas kör” så pass uttjatad att jag  mest känner mig blasé för den, lite grann som Valkyrieritten.  Som helhet är regin en aning stel, det känns väldigt mycket som gammaldags opera där det bara räcker att stå upp och sjunga ut mot publiken. Där ser man också skillnaden mellan Bruson och Dimitrova, som fyller upp hela scenen och griper tag i en ändå, jämfört med övriga som känns stela och bleka. Scenografin och kostymerna är vackra, allt går i blåa nyanser. Det enda är väl att kostymören har gått för långt på sina ställen. Exempelvis har Abigaille en jättesnygg klänning på sig, men tyvärr förstörs intrycket av att det sytts fast två spännbuckleaktiga saker i sammet mitt på bysten, för Nabuccos hjälm har man inte nöjt sig med bara en stor tuppkam det sitter också tåv vingar på den, Fenena har en stor ståkrage som hade varit vettig om iallafall någon mer av assyrierna hade haft något liknande, den assyriska kronan är nästan skrattretande hög och verkar ha fått en del smällar för den är också märkbart skev. Sådana detaljer, nästan varje karaktär har något sådant på sig, blir irriterande när de bryter av mot allt det andra som är snyggt gjort.

Det är iallafall en uppsättning jag varmt rekommenderar för den som vill se Nabucco.

4,5 av 5 blixtar från ovan