historiska personer i opera

23 september 2010

Min senaste post om Don Carlos fick mig att tänka en del på hur historiska skeenden har använts i operor. Det har ju alltid varit populärt att ta berättelser i historien och tonsätta dem. Än häftigare tycker jag att det är med historiska personer som om de inte blivit odödliggjorda i konsten knappast skulle ha haft många som var medvetna om dem. Eller medvetna och medvetna, i bland är det bara namnet som har överlevt. Ta Brünnhilde ur Ringen till exempel. Hon återfinns i den germanska sagovärlden, här i Norden som Brynhildr, men hur många känner egentligen till att hon faktiskt var en verklig person. Brünnhilde kan ledas tillbaka till den visigotiska prinsessan Brunnhilda, som gifta sig med den merovingiske Sigibert. Brunnhilda och Sigibert var omskrivna redan från början, det finns en fantastisk saga bara om hennes resa till över Pyrenéerna för deras bröllop. Att Brunnhilda efter Sigiberts död kom att påverka stora delar av Europas historia, genom att träda in som förmyndare för både son och sonson, samt att hon låg i närmast ständig konflikt med sin svägerska Fredegund, gör henne inte mindre intressant. Brunnhilda hade många vänner och fiender under sin livsstid, och var alltså så ryktbar att hon slutligen skrevs in mytologin som valkyria, fast där senare gift med Siegfried/Sigurd.

Andra personer som fortfarande kan kännas igen till namnet i Ringen är Guntchram kung av Burgund, som naturligtvis har blivit Gunther. Överlag så handlar Niebelungenlied till stora delar om just Burgunds undergång under 500-talet. Se där, det kanske är något att tänka på nästa gång man ser Ragnarök.

Annonser

blir nästan lite knäsvag

18 september 2010

Senaste nyhetsbrevet från Metropolitan damp ner i inkorgen häromdagen, med en del promo-bilder från deras nya Ring. Wowowowow, säger jag bara.

Nog är det lite svårt att känna igen Bryn Terfel och Deborah Voigt som Wotan och Brünnhilde. Äntligen är det kanske dags för en häftig fantasyinspirerad uppsättning.

Inte långt kvar nu till den 9 oktober, då kommer jag att vara bänkad för digivisningen.

 

semester

4 augusti 2010

Så inte riktigt dags än, men en hel del av det jag sysselsatt mig med under fritiden i sommar, och som fått mig att inte uppdatera här så ofta, är nu packat i min resväska. Dit jag ska ser jag små utsikter för att höra någon opera, förutom det jag har i min mobil. Vilket påminner mig om att jag av någon konstig anledning bara har akt 1 och 3 av Valkyrian, men inte akt 2 inlagd där.

Innan jag åkte har jag dock hunnit med och läsa några recensioner av La Bohéme på Opera på Skäret. Dessvärre gör de mig lite tveksam inför framtiden. Sångarna framhålls, men orkestern har krympt från tidigare år, och framförallt är regin för tafflig. En recension nämnde att nu måste Opera på Skäret ta sig i kragen och få upp klassen på uppsättningarna. Det som gör mig lite beklämd är att det känns lite som en repris på Dalhalla. Dalhalla hyllades ju i början, men sen fortsatte det med ett antal ganska tråkiga uppsättningar som köptes in och inte hade mycket med arenan att göra, detta gjorde att intresset för operaföreställningarna där svalnade, och idag är det svårt att locka en nationell för att inte säga internationell publik dit. Jag kan bara hoppas att Opera på Skäret inte går samma väg.

När jag är borta kommer jag nu att missa Trollflöjten i Dalhalla, samt en konsert som Anna Larsson och hennes masterclass-elever håller uppe i Vattnäs. Den förra hade varit rolig att se igen, och den senare hade varit spännande.

När jag är tillbaka så börjar det sen bli dags att blicka fram emot höstens repertoarer, och jag gillar att Folkets Hus redan har affischerna uppe för nästa säsong av digivisningar.

Erda-tre

24 maj 2010

Jag läste Anna Larssons blogg där hon nämner att kostymen till hennes Erda var fyra meter lång, eftersom hon åker upp på en pelare. Är det en ny trend hos just Erdor? I Valencia kom hon flygande från taket, och i Stockholm stod hon ju under större delen av Siegfried på en balkong. Är det en motaktion mot den traditionella gestaltningen, den som Anna Russell kallar för ”the green torso”. Istället för att skicka upp överkroppen från botten från scenen, får hon istället ge sig ut och flyga på höjden.

Är det någon som har fler exempel?

Trailer för Mets nya ring

2 maj 2010

Met har lagt ut en trailer för deras ny ring-produktion.  Finns att se här.

Jag måste säga att det verkar vara en slags moderniseras fantasy-uppsättning, och det kan nog bli bra. Även om jag också måste erkänna att jag börjar tänka på filmen Thor, baserad på Marvels superhjälte. De första bilderna släpptes nu i veckan och är finns Thor själv.

Det vore väl en trevlig cross-over, Kenneth Branagh som regissör, kostymer från filmen, och så Wagners musik.

Siegfried, Valencia 2008

3 februari 2010

Så, som jag sa i min förra post hade jag turen att ramla på en uppsättning från Valencia när jag var i Tyskland i veckan. Jag ska genast säga att det var en lite märklig upplevelse eftersom jag i stort sett var tvungen att se den utan ljud. Jag hade nämligen två rumskamrater som ville sova, och en av dem hade förklarat att hon inte gillade att höra kvinnliga operasångare (ett visst problem i slutscenen om man säger så).

I stort sett var det alltså en visuell upplevelse, men den var mäktig. Det verkar som om hela uppsättningen bygger på ringen som nyckel till genetik/DNA. Mime springer också omkring i något som mest liknar ett labb, men i övrigt fick jag inte något grepp om den djupare meningen, något som jag tror man behöver se en komplett ringcykel för att förstå. Siegfried själv står i skarp kontrast till det dock, han är snarare en urhjälte direkt från grottan, han gav mig starka associationer till Conan Barbaren i hela hans klädsel och kroppsspråk.

Hela uppsättningen är den mest tredimensionella uppsättning jag någonsin sett på en operascen. Med hjälp av kranar och bildskärmar gjordes scenen otroligt mycket större, och allt ägde också rum på flera plan. Det var inte tal om att bara stå på scengolvet och sjunga. Allra häftigast blir det ändå i inledningen av tredje akten, när Vandraren/Wotan kallar upp Erda. Detta visas genom en otrolig flygfärd över ett bergslandskap.

Jag tror det är bättre att visa än att försöka förklara.

Även fortsättningen av Vandrarens och Erdas samtal är magnifik, de flyttas ut i världsplanet och man inser att det verkligen är gudar och universum som står på spel, inte bara vår lilla jord. Otroligt häftigt.

Jag är sugen på att se resten av uppsättningen. Det är den klart modernaste och häftigaste variant som jag har sett, och visar hur man göra en riktigt häpnadsväckande uppsättning.

Vad gäller sångarna måste jag ju säga att det inte vore rättvist att bedöma dem, med tanke på hur lite jag egentligen hörde dem, men Lance Ryan var en strålande Siegfried, iallafall sett till hans utstrålning på scenen.

Det blir 5/5 skäggiga barbarer för det visuella, men som sagt jag kan inte ge något riktigt utlåtande på hur uppsättningen var musikaliskt.

Tänk vad som kan hända

1 februari 2010

Här är man i södra Tyskland, Oberstdorf för att vara exakt, för att titta pa skidflygning, och sa bara rakar man sätta pa tv:n pa lördagen och där visades Siegfried i en uppsättning fran Valencia. (jag är fortfarande pa ett tyskt tangentbord om ni saknar ringen över a). Jag hoppas kunna skriva en bättre recension när jag anländer tillbaka i Sverige och har tid att leta upp exakt vilka som var med. jag missade nämligen inledningen där sangarna presenterades, men jag kände iallafall igen att det var Juha Uusiatalo som Vandraren.

Fortsättning följer…