historiska personer i opera

23 september 2010

Min senaste post om Don Carlos fick mig att tänka en del på hur historiska skeenden har använts i operor. Det har ju alltid varit populärt att ta berättelser i historien och tonsätta dem. Än häftigare tycker jag att det är med historiska personer som om de inte blivit odödliggjorda i konsten knappast skulle ha haft många som var medvetna om dem. Eller medvetna och medvetna, i bland är det bara namnet som har överlevt. Ta Brünnhilde ur Ringen till exempel. Hon återfinns i den germanska sagovärlden, här i Norden som Brynhildr, men hur många känner egentligen till att hon faktiskt var en verklig person. Brünnhilde kan ledas tillbaka till den visigotiska prinsessan Brunnhilda, som gifta sig med den merovingiske Sigibert. Brunnhilda och Sigibert var omskrivna redan från början, det finns en fantastisk saga bara om hennes resa till över Pyrenéerna för deras bröllop. Att Brunnhilda efter Sigiberts död kom att påverka stora delar av Europas historia, genom att träda in som förmyndare för både son och sonson, samt att hon låg i närmast ständig konflikt med sin svägerska Fredegund, gör henne inte mindre intressant. Brunnhilda hade många vänner och fiender under sin livsstid, och var alltså så ryktbar att hon slutligen skrevs in mytologin som valkyria, fast där senare gift med Siegfried/Sigurd.

Andra personer som fortfarande kan kännas igen till namnet i Ringen är Guntchram kung av Burgund, som naturligtvis har blivit Gunther. Överlag så handlar Niebelungenlied till stora delar om just Burgunds undergång under 500-talet. Se där, det kanske är något att tänka på nästa gång man ser Ragnarök.

humor är svårt

11 september 2010

Satt och letade runt på youtube och hittade ett klipp från Allsång på Skansen där Henrik Dorsin berättar om ett operabesök. Det var skickligt musikaliskt, med ett potpurri på diverse kända stycken. Ärligt talat tyckte jag dock inte att det var ganska roligt, med några få undantag. Det fick mig ändå att tänka på det här med humor och opera, och jag har nog kommit fram till att anledningen att få kan göra bra skämt om opera är att de inte egentligen verkar ha någon djupare relation till ämnet. Det blir bara gamla upprepningar om feta sopraner, överklasspublik och att man inte fattar någonting om vad som händer. Ärligt talat känns det tröttsamt. Det är samma problem jag har när jag läser Terry Pratchett’s Masker, jag älskar Pratchetts böcker, men just där lyckas han inte heller hitta några infallsvinklar som inte bara upprepar det som har sagts om opera under de senaste 50 åren eller så.

Det är synd, det finns ju mycket roligt att driva med i opera. Trots allt handlingen i många operor lämnar en hel del övrigt att önska, och i stället för att driva med feta sopraner, vad sägs om att driva med dessa tenorer som alla rör sig exakt likadant, som om det finns en liten tenorskola i dramatik. Och istället för att hävda att det bara är rikt folk som går på opera, varför inte kolla lite på medelåldern på besökarna, jag brukar väl känna mig sisådär 40 år yngre än övriga besökare. Nej, fram för mer humor, men av personer som faktiskt vet vad som händer på operascenerna.

Måste posta mitt favorit humorinslag.

semester

4 augusti 2010

Så inte riktigt dags än, men en hel del av det jag sysselsatt mig med under fritiden i sommar, och som fått mig att inte uppdatera här så ofta, är nu packat i min resväska. Dit jag ska ser jag små utsikter för att höra någon opera, förutom det jag har i min mobil. Vilket påminner mig om att jag av någon konstig anledning bara har akt 1 och 3 av Valkyrian, men inte akt 2 inlagd där.

Innan jag åkte har jag dock hunnit med och läsa några recensioner av La Bohéme på Opera på Skäret. Dessvärre gör de mig lite tveksam inför framtiden. Sångarna framhålls, men orkestern har krympt från tidigare år, och framförallt är regin för tafflig. En recension nämnde att nu måste Opera på Skäret ta sig i kragen och få upp klassen på uppsättningarna. Det som gör mig lite beklämd är att det känns lite som en repris på Dalhalla. Dalhalla hyllades ju i början, men sen fortsatte det med ett antal ganska tråkiga uppsättningar som köptes in och inte hade mycket med arenan att göra, detta gjorde att intresset för operaföreställningarna där svalnade, och idag är det svårt att locka en nationell för att inte säga internationell publik dit. Jag kan bara hoppas att Opera på Skäret inte går samma väg.

När jag är borta kommer jag nu att missa Trollflöjten i Dalhalla, samt en konsert som Anna Larsson och hennes masterclass-elever håller uppe i Vattnäs. Den förra hade varit rolig att se igen, och den senare hade varit spännande.

När jag är tillbaka så börjar det sen bli dags att blicka fram emot höstens repertoarer, och jag gillar att Folkets Hus redan har affischerna uppe för nästa säsong av digivisningar.

sommarlov

8 juli 2010

Operakullan har som ni märkt tagit lite sommarlov, men på lördag är det dags för konsert i Dalhalla med Malena Ernman, det ser jag fram emot.

Jag läser också i dagens DN att Folkpartiet vill ha ett nytt operahus i Stockholm. Det är väl trevligt, men inte särskilt konkret, det pratas om att det ska ske genom samarbete med näringslivet. Ja, ja jag tror det nog kommer att dröja länge än innan det blir något nytt hem för operan i huvudstaden, men det är ju bra att man pratar om det i alla fall.

debatt om Dalhalla

1 juni 2010

De senaste dagarna har det varit en ganska rejäl debatt om Dalhalla i Dala-Demokraten. Här är ett urval:
Nu är Dalhalla en koloss på lerfötter

Jag är stolt över Dalhalla!
En gnutta självkritik hade inte skadat
En chans för Dalhalla

Grunden för debatten är Dalhallas roll som operascen, och de personliga konflikter som ledde till att skaparen av Dalhalla, Margareta Dellefors, fick sparken. Det handlar också om Dalhallas utveckling från en naturscen tänkt som festspelsarena för opera och annan klassisk musik, till en arena som byggd in scenen och därmed också förlorat en del av den naturliga akustiken, samt mer blivit en arena för Rhapsody in Rock än opera. Klart är väl att hos debattörerna finns fortfarande en hel del heta känslor när de nämner tidigare konflikter.

Vad tycker jag då om det hela?

Dalhalla är en fantastisk plats, men jag tror dessvärre att operan kommer att försvinna från arenan inom en snar framtid, i år ges endast två föreställningar på hela säsongen. Den här utvecklingen inleddes dock redan när Margreta Dellefors fortfarande var kvar i organisationen. Jag kommer ihåg när Dalhalla öppnade med sin första uppsättning av Ringen, en förkortad version som gjordes på en kväll. Det var otroligt häftigt, med en scenografi som skapats för kalkbrottet ute i skogen och bland övriga åhörare fanns det gott om folk som bussats från Stockholm och även utomlands ifrån för att uppleva det här. Men efter Ringen så hände ingenting. Istället för att genomföra egna produktioner köptes det in färdiga saker från Baltikum, uppsättningar som inte tog någon hänsyn till eller försökte utnyttja den speciella miljön. Resultatet blev att åskådarna tunnades ut, när man inte kan erbjuda varken spännande sångare eller uppsättningar, varför ska man åka dit? På det sättet upplever jag att Dalhalla har blivit en lokal arena för dalfolket, men det är ingenting som det pratas om bland operafolk längre. Vill man åka på spännande opera i skogen åker man hellre till Opera på Skäret i Lindesberg.

De operaintresserade i närområdet är inte tillräckligt många för att rättfärdiga dyra produktioner, och dessvärre blir det nog svårt för Dalhalla att återta sin plats som operascen, det är nog helt enkelt ekonomiskt omöjligt. Kanske är det bättre att ge upp tankarna på operaproduktioner och istället satsa på att få enskilda sångare att hålla spännande konserter istället, Malena Ernman verkar ju inte ha problem med att locka publiken till Dalhalla.

 

årstidsmusik

22 maj 2010

Något jag har tänkt på den senaste tiden är att mitt operaår har också årstider. Nu på våren är jag till exempel väldigt sugen på Strauss eller Rossini, jag har gått här och nynnat Läderlappen de senaste dagarna. På hösten då vill jag lyssna till Wagner för fulla muggar. Sommar och vinter är lite mer otydiga, kanske för att jag ändå inte tillbringar så mycket tid vid tv:n på sommaren, och för att det är på vintern det brukar vara bäst utbud på operor så det kan bli lite vad som helst.

Spotify har tack och lov en hel del opera också, även om jag inte hittar mina favoritversioner av Läderlappen där, men det är iallafall lättare än att springa ner till biblioteket och låna DVD:n när man är sugen på lite Wienertoner.