Tänk att vara i New York i veckan

6 november 2009

Då är det premiär för en uppsättning av Janaceks ”From the house of the dead” (Z Mrtvého Domu)) i en uppsättning av Zeffirelli, med Peter Mattei i huvudrollen och Esa-Peka Salonen vid pulten. Tydligen har uppsättningen utsetts till Europas bästa 2007, men jag är ändå lite tveksam till Zeffirelli, hans Met-operor har varit ganska tråkiga tycker jag. Men det hade varit kul att se och höra Mattei och Salonen.

 

Barberaren i Sevila, Metropolitan 2007

6 augusti 2009

Den här uppsättningen är en vad jag börjar kalla typisk Met-föreställning. Traditionell, men väldigt välregisserad. Det är inte frågan om att omtolka några delar, utan man följer originalet till punkt och pricka. Man gör det väldigt bra också. Själva operan är ju en av de mest kända komedierna i operavärlden, och här får man anledning till att skratta ett flertal gånger. Scenen har förlängts med spångar förbi orkesterdiket, och det utnyttjar man till fullo för att få sångarna att ta kontakt med publiken, och även dölja en del scenförändringar.

 

Sångarmässigt är det ypperliga insatser från alla håll. Juan Diego Florez som greve Almaviva gör en underbar tolkning, både musikaliskt och skådespelarmässigt. Han är nog en av mina favorit-tenorer just nu, det verkar som om det inte finns några omöjliga toner när han sätter igång med sin koloratur. Det var också roligt att för första gången se Peter Mattei i en riktig operaroll, har bara sett korta konsertbitar av honom förut. Han beter sig precis som Figaro ska, och hans presentations-largo är helt enkelt storartat. Joyce DiDonat är en ny bekantskap, men ojojojoj vilken röst. Varje gång hon är på scenen är hon den klart lysande stjärnan. Tydligen blev publiken väldigt entusiastisk över henne när den spelades, och det med all rätta.

 

Uppsättningen är inte nyskapande eller originell på något sätt, men den är en bra och genomregisserad föreställning där ingenting lämnats åt slumpen, det blir inte ”stå rakt upp och ner och sjunga” någonstans.

 

Slutbetyget blir 3,5 av 5 kärleksbrev.

 

Peter Mattei i veckans konsert

22 februari 2009

Veckans konsert följer idag Peter Matteis arbete med att sätta upp Don Giovanni i Umeå. Själv tycker jag att formatet för veckans konsert är lite tråkigt ur ett musikaliskt perspektiv, det brukar klippas så mycket att man aldrig får höra ett enda fullständigt stycke. Vad gäller operor brukar det dessutom vara så rörigt att man inte hänger med om man inte redan kan hela handlingen. Å andra sidan har det varit intressant att följa arbetet bakom kulisserna, och det kan nog vara fullt så intressant, även om man inte skulle kalla det för ”veckans konsert”.

Nåja ikväll är det 19.00, sen antar jag att den kommer att finnas på SVT play i efterhand också.