Simon Boccanegra, Metropolitan 2010

7 februari 2010

Igår var jag alltså och såg en liveutsändning från Metropolitan för första gången. Jag var faktiskt förvånad över att Dalateaterns stora scen var i stort sett utsåld. Medelåldern var dock rejält hög, jag sänkte den väl med 30 år eller något sånt. Att se opera på storbild fungerade verkligen bra, det var lite obalans i ljudet ibland, orkestern hade en tendens att överrösta sångarna när de skulle sjunga piano. Upplevelsen som sådan var dock väl värd pengarna, och jag kommer nog att försöka att gå fler gånger.

Nu till själva föreställningen.

Handlingen i Simon Boccanegra kan ni läsa om här, där jag gick igenom den i min nedräkning över de 100 bästa operorna. Det var den posten som faktiskt gjorde mig nyfiken på operan över huvud taget. Affischnamnet för föreställningen var att Placido Domingo skulle göra Simon Boccanegra, en barytonroll. Jag blev dock väldigt glatt överraskad när det visade sig att en av de andra huvudrollerna sjöngs av James Morris, som ju har hållit på i stort sett lika länge. I pausen skämtade de om att de sjungit tillsammans för första gången 1965, och att de brukar vara fiender, förutom i Valkyrian där de är far och son (Wotan och Siegmund), men det slutar ju ändå med att den ene dödar den andre. Dessa två sångare hade jag stora förväntningar på redan innan, och de uppfyllde dem med råge. Avslutningen på första akten fick det verkligen att gå kårar längs ryggen, den var så mäktig.

Överlag ska sägas att handlingen, precis som vanligt i en Verdi-opera, kräver att man bortser från en hel del ologiska saker, men det uppvägs ju genom musiken. Det jag dock verkligen gillade var att karaktärerna var så mänskliga, det fanns inga riktiga hjältar eller skurkar, de var bara på olika sidor i den politiska kampen.

Om Domingo och Morris uppfyllde förväntningarna så var Adrianne Pieczonka som Amelia en av kvällens verkliga höjdpunkter. Hennes röst och scennärvaro var otrolig, och jag är verkligen nyfiken på att se henne i fler roller. Marcello Giordani som Gabriele var en ”typisk” tenor, vacker röst men ingen skådespelare att tala om.

Uppsättningen i sig var tyvärr ganska tråkig; stel och traditionell. Det skulle verkligen vara spännande att se vad en modernare tolkning skulle kunna göra av den här politiska intrigen.

Betyget blir

4 av 5 överdådiga kostymer (skulle ha kunnat bli en femma om det varit en intressantare regi

 

God Jul

23 december 2009

ag hoppas alla som läser det här får en riktig god jul, och kan njuta av lite vacker julmusik under helgen. (dessvärre finns det ju en hel del riktigt dålig musik också). För er som tittar fram emot nästa år kan jag också tipsa om att den 14 januari är det operakaraoke på konserthuset tillsammans med Malena Ernman, det kommer också att sändas digitalt ut över landet. Jag hoppas kunna se det här i Falun.

Här är iallafall något vacker att njuta av.

Xerxes och Prisutdelning

14 oktober 2009

Och här kommer så några recensioner på Händels Xerxes.

DNKungliga operans uppsättning av Händels ”Xerxes” bjuder på magnifika ögonblick. Men Martin Nyström tycker att kraften i handlingen förtas av att den förflyttats till ett Persien på 1930-talet, i stället för att utspela sig här och nu.
SvD: Humor gör Händel modern
Expressen: Inte sedan Mats Eks Orphée har jag sett och hört en så självklar och driven gestaltning av en barockopera som den här

Svt kommer att sända prisutdelningen av Birgit Nilssons pris på fredag kl. 18, eller något däromkring. Jag hoppas att de lägger ut det på play också, eftersom jag redan vet att jag är upptagen då.

Domingo meddelade också att prispengarna kommer att gå till hans egen tävling för unga operasångare, och att han ska instifta ett särskilt Wagner-pris till Birgits ära.

 

Prisutdelning

13 oktober 2009

Idag delas Birgit Nilssons pris ut på Kungliga Operan. Nina Stemme sjunger, Gregor Bühl dirigerar och Placido Domingo tackar och tar emot. Det var ju Birgit själv som valde ut honom, men jag tror det kan bli mer spännande att se vad det blir för pristagare i framtiden. Domingo är en ypperlig sångare och förmedlare av opera, men han har kanske inte framtiden för sig.

Jag är sugen på att se Mets utsändning av  Simon Boccanegra, om det är Domingo som gör Simon, i vinter.

100 bästa operorna – 100 Martha av Flotow

(Listan kommer att vara på engelska eftersom jag gör den parallellt med att jag postar den på ett engelskspråkigt forum)

100. Martha – Friedrich von Flotow
Martha, oder Der Markt zu Richmond (Martha, or The Market at Richmond) is a ‘romantic comic’ opera in four acts by Friedrich von Flotow, set to a German libretto by Friedrich Wilhelm Riese and based on a story by Jules-Henri Vernoy de Saint-Georges.

Synopsis

Time: 1710.
Place: Richmond, England.

Act 1

Scene 1

Lady Harriet is bored with the life of high society, and especially bored with her suitor Sir Tristan. She and her maid disguise themselves as the country girls ‘Martha’ and ‘Julia’ and follow a group of girls to the fair. They convince Sir Tristan to come also, as Farmer Bob….

Scene 2

Traditionally, there is an auction of country girls at the fair. Farmers bid for the fairest girls. The winners take the girls back to their farms, where the girls are hired as workers for the following year. Plunkett (or Plumkett) and Lyonel have come to look for a girl. Their mother has recently died, and they need someone to help with the farm work. The sheriff oversees the auction. The brothers win ‘Martha’ and ‘Julia’, while Farmer Bob ineptly tries to win them back.

Act 2

‘Martha’ and ‘Julia’ know nothing of farm work. They refuse to hang up clothes and cannot use a spinning wheel. ‘Martha’ rejects Lyonel’s marriage proposal. After night falls, Tristan arrives to rescue the women.

Act 3

A group of hunters, including Plunkett, accompany the queen. Lady Harriet misses Lyonel, but when he arrives, she ignores him. When Lyonel demands that his contract be honored, Tristan has him arrested. Lyonel tries to explain what has happened to the courtiers. He gives the ring he inherited from his father to the queen as she is leaving.

Act 4

Lady Harriet’s behavior has enfuriated Lyonel, but she seeks forgiveness. The queen orders that Lyonel be installed as the Earl of Derby, his father’s former title. Nancy accepts Plunkett’s marriage proposal. The courtiers re-create the country fair, and when Lyonel sees his Martha again, he forgives her.

Noted arias, duets, ensembles

* ”Ach! so fromm, ach! so traut (M’apparì tutt’amor)” (Lyonel)
* ”Blickt sein Aug”
* ”Lasst mich euch fragen (Porter-Lied)” Drinking Song (Plunkett)
* ”Letzte Rose (Last Rose)” (Martha, later with Lyonel)
* ”Mag der Himmel Euch vergeben (Lyonel’s Prayer)”
* ”Schlafe wohl! Und mag Dich reuen (Good Night Quartet)”
* ”Was soll ich dazu sagen? (Spinning-Wheel Quartet)”

Roles

Lady Harriet Durham, maid of honor to Queen Anne (‘Martha’) –    soprano
Nancy, her servant (‘Julia’) –    mezzo-soprano
Plunkett, a young farmer –    bass
Lyonel, his foster brother –    tenor
Sir Tristan Mickleford, Lady Harriet’s cousin (Farmer Bob)-     bass
Sheriff –    bass
Queen Anne –     mute
Chorus: Courtiers, pages, ladies, hunters, farmers
****************************

I haven’t seen the opera myself, but M’apparì tutt’amor is a pretty standard piece in tenor repertoire, so I have it on quite a few album collections. I’m actually surprised that the opera seems to have been written in German, since I thought it was an Italian opera. To make it even more confusing it’s often described as very French in tone and character. I like happy endings, even to operas.

Here’s a link to Placido Domingo singing M’apparí and Leontyne Price singing  Last Rose of the Summer (Letzte Rose). This piece is actually an Irish ballad that was included in act 2, simply because it was a popular tune at the time.