Blandade recensioner om Trollflöjten

10 augusti 2009

Här kommer vad er professionella recensenter har skrivit:

Svd
: Det trolska försvinner i röran
DN
: Operashow på gott humör
Dala-Demokraten
. Musiken vinner över regin
Expressen: Infallen för många
Expressen hänvisar också till en uppsättning som gått i smmar i Roskilde, så här kommer DN:s recension av den också:
DN: Magnifik Mozart i manegen.

Falu-Kuriren hade också (naturligtvis) en recension, men deras webbplats verkar ligga nere för tillfälet.

Lite gammalt, lite nytt och lite kortspel på toppen

26 maj 2009

Så här i slutet av maj är det dags för de sista premiärena för säsongen, och också tid att tjuvkika på vad sommaren kommer att erbjuda.

Spader Dam – Kungliga Operan
I förra helgen hade Tjajkovskis opera, efter ett drama av Pusjkin premiär i Stockholm, här är några recensioner:
SvD: Spader dam är inte lättflörtad, men den som vågar möta henne på Operan får garanterat inte tråkigt.
DN: På flera sätt sätter den här uppsättningen mycket på spel. Man har ansträngt sig, och det märks – om inte alltid i positiv bemärkelse.
Expressen:Uppsättningen av Spader Dam på Kungliga operan är snygg och smart, kanske lite för smart.
AftonbladetFöreställningen är sevärd, men hade vunnit på om regissören lyckats foga in sina idéer bättre i den sceniska världen. (sen hävdar recensenten att operan har gjort det mest verklighetstrogna fåret någonsin, vilket gör mig nyfiken)

Inför sommaren kan meddelas att det har uppstått en ny operaaktör som heter Ölandsoperan och som drar igång sitt program den 13 juli i Borgholm. Det verkar mest bli konsertkvällar, det är ju den första säsongen, och lite gott och blandat i form av Wagner, Verdi, Mozart och Rossini.

På Vadstenaakademin blir det i år urpremiär på Fredrik Österlings operett Näsflöjten, en travesti och sanslös drift med den svenska kulturpolitiken ( iallafall enligt skaparna själva).

I år är det 250 år sedam Händel dog, så det är väl helt naturligt att Drottningholm satsar på Händel i år. Först med ett samarbete med Operahögskolan, en bra tradition som håller i sig. Det blir premiär redan i helgen för Ariodante, en historia om en skotsk prinsessa och kärleken till en korsriddare. Senare i sommar blir det ett gästspel från Händelfestspelen i Göttingen och de framför Orlando på den anrika scenen.

Sen har väl ingen som läst den här bloggen ett tag missat att Dalhalla sätter upp Trollflöjten i augusti.

Svt går också in och visar Askungen från Operan nu på lördag, missa inte det!

Jesus Christ Superstar

11 april 2009

Jag brukar inte skriva om musikaler, men JCS räknar jag som en rock-opera, så jag gör ett undantag. Anledningen är att det är påsk, och idag har det nästan blivit överdos av JCS, först visade Svt 1 filmatiseringen från 1973, och sen sände P2/P4 Malmöoperans version, den med Ola Salo.

Vi börjar med filmen.

För många som gillar JCS är det filmen från 1973 som är den ultimata versionen, det är helt enkelt så JCS ska göra. Personligen har jag väldigt svårt för den. Det är helt enkelt för mycket hippies som hoppar runt, jag har svårt att se bortom det för att istället koncentrera mig på handlingen. Det finns en del snygga kameravinklar och klippningar, men det döljer inte att det känns mer som Woodstock än Jerusalem. Jag har också väldigt svårt för Ted Neely som Jesus. Han går omkring och verkar så kall och fanatisk, jag skulle helt enkelt inte bli förvånad om han tackade ja till Simons förslag att använda sina anhängare för att göra väpnat uppror mot Rom. Däremot ska sägas att han gör en otroligt bra Getsemane, där passar kameraarbetet och hans röst perfekt. Jag blir alltid berör när jag ser hans Getsemane, det kommer jag också ihåg att det var mitt starktaste intryck när jag såg JCS första gången, vilket var på en musiklektion i fyran.

Totalbetyget blir ända bara 2/5 silverpenningar. Vill jag se JCS väljer jag mycket hellre versionen från 2000.

Så Malmöoperans uppsättning.

Jag är forftarande lite ledsen att jag inte lyckades ta mig ner till Malmö för att se den. Nu när jag sitter och lyssnar på den blir jag ännu mer ledsen. Musikaliskt är den ypperlig och Ola Salos svenska text är otroligt bra. Det märks att det är en översättning av någon som är väl förtrogen med orginalet, inte bara får betalt för att göra en översättning. Den enda fria tolkning Salo har gjort är under den sista måltiden, lärjungarnas dryckesvisa. Här har mycket av dryckesvisan försvunnit, istället förtydligas lärjungarnas oro och även deras avundsjuka på Judas. Ola Salo gör en underbar Jesus och Patrik Martinsson Judas är också otroligt bra. Egentligen är den enda tveksamma rösten Åsa Fång som Maria Magdalena. Det är inte så mycket att hon sjunger dåligt, men däremot så är den inte alls känslosam utan det känns mer som att hon bara sjunger igenom sångerna, som om det vore en sånglektion eller något. Jag kommer nog att köpa CD:n som väl har släppts nu, och jag är ledsen att de inte valt att göra en DVD av den.

4,5/5 lulliga lärjungar.

 

Le Nozze di Figaro (Glyndebourne 1973)

9 april 2009

Som jag nämnde när jag lånade den här DVD:n anade jag att den var gammal, det var dock först när jag satte den i spelaren och förtexterna kom upp som jag insåg att den var ända från 1973. Detta gjorde att det enda namn jag kände igen var Kiri Te Kanawa som Grevinnan.

Det var en otrolig traditionell uppsättning, vad det gäller kostymer, scenografi, ja det mesta. Den gjorde också tydligt att det var en fortsättning på Barberaren i Sevilla, eftersom alla karaktärer presenterades under ouvertyren tillsammans med en förklaring av de hade haft för sig tidigare. Det är ändå något märkligt om man går tillbaka till kostymerna, fastän de väl ska föreställa 1700-tal, så syns det att de är gjorda på 1960- eller 1970-talet. Figaro själv springer till exempel runt med en väst som bara fick mig att tänka på gamla, murkiga gillestugor med bruna medaljongtapeter.

Sångmässigt och skådespelarmässigt är den ok. Det största intrycket gör Greven, spelad utav Benjamin Luxon, i första akten är det i stort sett han som gör det intressant att se på operan. De andra sjunger bra, men det är lite ”stå-rakt-upp-och-ner-och-sjunga”, som jag tycker är tråkigt. En annan som gjorde ett stort intryck var Frederica von Stades Cherubin. Tråkigt regisserad, men med ett så innerligt uttryck att man verkligen trodde på alla hans kärleksproblem.

Överlag är det en bra grunduppsättning, den ger inga extra ryck i ansiktsmusklerna, men den visar väl en ganska bra hur Figaros Bröllop har sett ut under större delen av dess historia.

3/5 konspirerande tjänarinnor

 

Peter Grimes på Norrlandsoperan

18 mars 2009

Det var premiär i helgen tror jag. Peter Grimes är en totalt nattsvart opera av Benjamin Britten, om livet i en engelsk fiskeby där Peter Grimes misstänks för att ha orsakat sin lärlings död. Jag har inte sett eller hört den själv, men vad jag förstår går det lätt att tolka in en hel del pedofili och paranoia i den också. Ingen trevlig historia alltså.

Här är lite recensioner:
DN: Vass och skällande aggressivitet med lyriska stunder. En förvånansvärt ljus historia.
SvD: regissör och scenograf eftersträvar något annat än realism, men ibland blir det oklart vad.
Expressen: Elände, sa damerna. Det låter så tråkigt. Kalla det hellre en elegi. En stark sådan. Över individens utsatthet.

Alla verkar vara eniga om att sångarna är bra, särskilt Michael Weinius som Peter Grimes. Uppsättningen är en fortsättning på Norrlandsoperans sydafrikanska samarbete, så därför finns det även en hel del sydafrikanska solister i rollistan.

 

Sömnkliniken på Göteborgsoperan

3 mars 2009

Det här är en helt ny opera Carl Unander-Scharin (musik)och Alexander Ahndoril (libretto) som haft premiär på Göteborgsoperan med Ellen Trömborg som regissör. Den handlar om Isabella som, efter att ha drogats och våldtagits av sin pojkvän lider, lider av svår sömnbrist och därför blir inkskriven på en klinik.

Recensioner:
Expressen : beklämmande att se hur kvinnor fortfarande offrar sig på operascenen år 2009
DN: En antydande thriller av Hitchcock-klass med till­hörande surrealistiska drömscener och lömskt vetenskapliga sömnkurvor
SvD: Sömnkliniken lämnar efter sig känslan av något oavslutat
Göteborgs-Posten:

Personligen tycker jag nog att varken handling eller musik låter särskilt intressant. Även om jag bodde i Göteborg skulle jag nog välja bort den här operan när det kommer till att spendera pengar på biljetter.

Konsuln på Folkoperan

27 februari 2009

En lite modernare opera än Macbeth. Skriven av Gian Carlo Menotti 1950. Den handlar om människor på flykt, som samlar på ett konsulat med en förhoppning att ta sig ifrån landet ifråga. Jag vet ärligt talat inte mer om varken handlingen, eller vad för slags musik det är fråga om. En del av recensenterna beskriver Menotti som traditionell.

Här är några recensioner:

Expressen: Roligare än det låter, och även om konsuln inte dyker upp så borde det inte hindra publiken från att dyka upp istället.
DN: Operakonst när den är som mest angelägen. Gå och se!
SvD: Sångkonst att värmas av. Det här är också den recension som mest går in på sångarnas prestationer.
Aftonbladet: Det var länge sedan Folkoperan gav en så helgjuten föreställning.