Akt II – ett mörkt gruvschakt

9. september 2008

Titeln på den här posten är helt enkelt Wagners scenanvisningar i librettot till Das Bergwerk zu Falun, som Paris-operan inte köpte in eftersom de alltid ville ha en ballet i den andra akten. Sen gav Wagner upp med sentimentala operor började satsa helt och hållet på storslagna, mytiska operor.

Det där var en långsökt inledning till att jag hittade uppgift om att Stockholms-Ringen kommer att sändas på följande dagar:

18/10 19.45 – das Rheingold
8/11 – 19.40 – die Walküre
29/11 – 19.35 – Siegfried
20/12 – 19.00 – Götterdämmerung

Allt ska tydligen sändas i HD och med surroundljud, men det hjälper ju inte mig med min lilla ynkliga tv. Det blir ju också en lång väntan mellan delarna, särskilt Göttterdämmerung hamnar ju nästan helt för sig själv. Å andra sidan då kanske alla upprepningar av vad som hänt i de andra delarna in upplevs som lika störande som vanligt.

Sen vill jag bara säga att Anna Larssons sång från Polarprisutdelningen ligger ute på youtube nu. http://www.youtube.com/watch?v=K86vZWf9-A8 Den återfinns i högre kvalitet på hennes egen hemsida också. Det är verkligen skamligt att TV4 inte visade den för att den inte var tillräckligt ”upptempo”.

liten shoppinglista

4. september 2008

Jag kollade upp lite vad jag skulle vilja köpa, den dag jag får pengar. Jag hittade allt på CDon, och priserna är inte så dumma när man slipper frakten från Tyskland eller UK.

1. Köpenhamns-ringen. 859 kr. Jag är riktigt spänd på den, och den är dessutom 400 kr billigare än till exempel Met-ringen, som jag ju inte ens gillar.

2. Die Fledermaus (Glyndebourne) 359 kr. Jag gillar verkligen den här uppsättningen och dessutom har jag märkt att har en instinktiv motvilja mot uppsättningar som placerar allt precis som om det vore slutet av 1800-talet i Wien. Jag vill se något nyskapande helt enkelt.

3. Diverse Trollflöjter. Finns ganska mycket i ungefär samma prisklass som Die Fledermaus, återigen jag vill hålla mig borta från alltför traditionella uppsättningar. Ett problem med CDon är dock att man inte får reda på vilka sångare som är med, och det är ju ganska viktigt tycker jag ändå.

Det finns alltid plats för mer Trollflöjten

3. september 2008

Undersökte utbudet av CD- och DVD-skivor på Faluns stadsbibliotek idag. Hittade en utgåva av Trollflöjten som jag inte lyssnat på tidigare. Det är en Decca-inspelning från 1993, från Drottningholmsteatern. Bland sångarna finns bland annat Barbara Bonney som Pamina och Håkan Hagegård som Talaren. Den här måste ha varit inspelad när de två fortfarande var ett par. Jag har alltid gillat det lilla som jag har hört av Barbara så det är kul att få lyssna igenom henne i en hel opera. Det lilla jag har hört medan jag rippade den var bra. Musiken känns väldigt lätt och luftig, lite snabbare än vad jag är van vid också. Klangen överlag blir ju också annorlunda när den spelas på barockinstrument. Dessvärre verkar det vara en skada på skivan under ouvertyren, jag hoppas det inte finns fler sådana på resten av skivan.

Jag hittade också en ny skiva med Bryn! Eller skivan är inte ny, men jag har den inte. Den heter ”Silent noon” och är sånger ackompanjerade av Malcolm Martineau. Jag blir alltid glad när jag kan fylla på min Bryn-samling.

DVD-utbudet verkar inte så dåligt det heller. En del som inte fanns i Uppsala, men jag nöjde mig med att låna Die Fledermaus igen. Skulle verkligen vilja ha den som CD, det känns lite onödigt att behöva ha en DVD på när man vill lyssna på en del av sångerna.

Wagner-mässigt la jag märke till att de har Metropolitans uppsättning, eller iallafall alla delar utom Siegfried, och att en komplett Valkyria, med Birgit Nilsson, fanns som CD. Det är definitivt ett framtida lån.

Valkyrie-dags

2. september 2008

Det är höst, jag börjar verkligen längta efter att lyssna lite dedikerat på Valkyrian. Jag har dessutom sett att stadsbiblioteket verkar ha en CD med Nina Stemme sjungandes Wagner. Detta måste undersökas.

Sen har programmet för DalaSinfoniettan kommit, och det verkar som om Pers Anna Larsson, och hennes man, kommer att sjunga på nyårskonserten. Jag hade visserligen hoppats på att vara i Uppsala över nyår, men det finns kanske lösningar på allt. Malena Ernman kommer att vara med på Vinterfesten i februari sen, det vore också något att försöka ta sig till.

Om jag hade pengar

17 juli 2008

Jag som fortfarande sparar för att ha råd att köpa Branaghs Trollflöjten ramlar naturligtvis på en annons för att Köpenhamnoperans uppsättning av Ringen just har kommit ut på DVD. Har hittat den på amazon.co.uk för £53, men har inte hunnit kolla vad amazon.de tar för den än. (ett tips är att amazon.de brukar ligga lite billigare eftersom man handlar i euro, men amazon.co.uk är snabbare med frakten) Jag har varit väldigt sugen på Köpenhamnsuppsättningen eftersom den tar sig an Ringen med ett uttalat feministiskt synsätt. Det är bland annat Sieglinde som drar ur Nothung ur asken, sen fick den ju Brünnhilde att överleva Götterdämmerung också och jag kan inte låta bli att älska lyckliga slut. Nåja, eftersom den finns ute så tar den väl förhoppningsvis inte slut i första taget, nu skulle man bara vilja veta om Stockholmsoperan kommer att ge ut sin, den har ju filmats och ska visas på SVT under hösten. Å andra sidan har det ju ännu inte kommit någon svensk utgåva av Bergmans Trollflöjten, vilket ju är skandal med tanke på att jag har en underbar fransk utgåva och den har funnits som R1-variant i åratal. Ett litet hopp tändes ändå när jag såg att på CDon så finns den numera iallafall så att den kan bevakas, men inget releasedatum är satt ännu. Vem vet det kanske är något på gång efter alla dessa år.

om cykling

26. maj 2008

Har haft Rhenguldet i min MP3-spelare när jag har cyklat till jobbet den senaste veckan. Det kan jag säga är ingen riktig höjdare. Jag hade lagt in den där för en tågresa och sedan glömt att byta musik. Det som inte funkar när man cyklar är att ibland blir ljudet alldeles för svagt, och dessutom när jag cyklar så behöver jag något som forsar in i hörlurarna. Att behöva koncentrera sig på att försöka identifiera vad de sjunger fungerar inte alls bra. Nu har jag istället lagt in lite blandade opera-hits, vilket i och för sig gör det hela lite rörigt när min spelare inte vill sortera dem annat än efter titel. Det innebär blandannat att idag följdes slutscenen i Valkyrian upp med inledningen på akt II i samma opera.

En annan sak som jag dock tänkt på är att jag tror att det faktum att mina favoritoperor är på tyska är en stor hjälp i att hålla språket igång. Började guida på tyska den här helgen i Falu gruva, och även om jag har arbetat med det i fem säsonger så brukar det alltid vara lite knaggligt de första gångerna för säsongen. Nu måste jag säga att min tyska flöt på riktigt bra, även med de förändringar som är gjorde i årets gruvtur. Det jag tror är att eftersom jag har ökat min dos med passivt lyssnande på tyska så håller hjärnan igång språket utan att jag tänker på det. När jag sedan måste använda språket aktivt är det inte lika jobbigt som de år när jag inte har haft i stort sett någon kontakt med tyskan under vinerhalvåret.

Sen påminns jag i och för sig om när min lärare på Tyska A tyckte att jag hade ett bra språk, men att det var lite gammaldags. Vi skulle prova att skriva dikter på tyska, och jag var just inne i en väldigt intensiv Valkyrie-period. Så kan det vara ibland.

Borde ha postat för länge sen

29. mars 2008

Jag har inte posta på länge nu, men ska försöka sparka lite liv i det här nu. En av anledningarna till att jag inte posta så mycket är att jag varit riktigt förkyld. Med riktigt förkyld menar jag ”inte ta sig upp ur sänge på en vecka”-sjuk. Vad gör jag då när jag inte klarar av att lyfta huvudet på en hel helg? Naturligtvis tar jag fram mina operor jag har på DVD, särskilt bra eftersom det går bra att blunda sig igenom mycket när man inte orkar använda ögonen. Jag kom igenom Valkyrian, Siegfried och de två första akterna av Götterdämmerung innan jag tillfrisknade. Eftersom jag ändå inte var helt vid medvetande när jag såg dem så tänker jag inte recensera Siegfried och Götterdämmerung förrän jag har sett om dem. Valkyrian har jag dock sett så många gångar i den här uppsättningen, så nu tycker jag det är dags för en recension av den.

Valkyrian är min favorit av delarna i Ringen, och den hamnar på andraplatsen om jag ska sortera mina favoritoperor. Redan från de första tonerna i förspelet rycks man med i den storm som byggs fram i orkesterdiket, när sedan Siegmund ramlar in på scenen är man redan fastklistrad. Hela första scenen är i stort sett ett kammardrama, med två älskande och den misstänksamme maken i huvudrollerna. Siegmunds och Sieglindes trevande för att känna igen varandra, och bli hopplöst förälskade, är enligt min mening också det bästa som Wagner har skrivit. För att komma in på själva den här uppsättningen så är Siegmund imponerande, med en Sieglinde som kanske inte riktigt klarar av att matcha sin tvillingbror/älskare. Här kommer nog en del av regin och scenografin in i bilden. Sieglinde är visserligen en kuvad hustru, men hon är ändå också dotter till Wotan, här blir hon en aning för svag för att man ska kunna tro att hon verkligen är beredd att fly med Siegmund.

I andra akten tas vi till ett helt annat slags kammardrama, det som utspelar sig mellan Wotan och Fricka, med Brünnhilde som åskådare. Scenografiskt har vi också tagit oss tillbaka på den tomma scenen, den första akten utspelade sig helt klart inomhus. Precis som i Rhenguldet svarar dock Fricka för den svagaste insatsen, det blir heller aldrig något riktigt liv i scenen mellan henne och Wotan. En scen som borde glöda när de kämpar om vems kämpe som ska gå segrande ur striden. Efter den inledande scenen kommer dock en storslagen scen mellan Wotan och Brünnhilde (John Tomlinson och Anne Evans). Det är de två som gör hela den här versionen av Ringen värd att köpa, och här får de spela ut mot varandra på ett sätt som ger en gåshud, och då vet man ändå att det blir ännu bättre i slutet av tredje akten.

I andra akten förekommer också något av det märkligaste som sker med scenen. Vid ett tillfället slår Wotan sitt spjut i marken, med resultatet att en avgrund öppnas mitt på scenen. Hur det går till har jag aldrig lyckats lista ut, och jag försöker varje gång urskilja avgrunden innan den dyker upp och det går inte. Det sker också blixtsnabbt och ljudlöst. Det  här är en uppsättning som arbetar med otroligt orginella scenlösningar, men det där tar nog priset. Ur denna avgrund är det också som Brünnhilde dyker upp för att berätta för Siegmund att det är han som ska dö.

Tredje akten inleds med valkyrieritten. Valkyriorna kommer nerspringande på en plastbro som sänks ner från taket. Det är tjusigt, men när det gäller valkyriorna själva så är jag trött på att se dem i plasthjälm och med plastsköldar. Jag kommer dock ihåg att när jag såg det för första gången tyckte jag deras klädsel var häftig, men då hade jag bara ringbrynjor och behornade hjälmar att jämföra med, nu känns genomskinlig plast snarast klichéartat. Om Sieglinde var en aning svag i första akten så stiger hon nu fram betydligt starkare. I hennes duett med Brünnhilde, där de sjunger om att hon bär på Siegfried, är hon storslagen. Trots denna storslagenhet bleknar den ändå mot avslutningen på operan, Wotans och Brünnhildes avsked till varandra. Det här är en scen som jag lätt kan se om och om igen. John Tomlinson är en skicklig skådespelare, och här får han verkligen spela ut. Bara hans sista avsked till Brünnhilde för upp den här uppsättningen till något extraordinärt.

Visst är det här en uppsättning med en del brister, exempelvis Fricka och plastklädda valkyrior. Alla brister uppvägs dock av John Tomlinson och Anne Evans, och det gör det också till den opera som jag har sett flest gånger, undantaget Trollföjten. Slutbetyget blir 5/5, Wagners bästa tillsammans med storslagna sångare, och skickliga skådespelare, gör att något annat är en omöjlighet.

Die Walküre, DVD, Barenboim/Kupfer, 5/5