Sportopera

17 augusti 2008

Jättekul att SVT gör en satsning och sänder opera, på samma sätt som en sportsändning så här i OS-tider. Expertkommentater och mellansnack, det är riktigt kul. Kanske lite irriterande med snacket under själva styckena. Upplägget är en konsert med favoritstycken, det sänds live utanför Göteborgsoperan.

Jag recenserar lite stycke för stycke.

1. Nessun Dorma, Puccini, Tomas Lind (tenor). Han har en röst som låter lite spetsig och tunn i det övre registret. När det gäller att verkligen ta i så sitter de höga tonerna bra. Verkar lite som att han är som svagast mellan det undre registret och det högsta registret. Trevligt med repris på ”vinceró”.

2. Balett, ur Ravéls Bolero. Häftig modern dans. Riktigt kul att se dansarna som hoppar runt och slänger av och på sig kläderna. Allt i svart och vitt. Ganska komiskt, särskilt när det görs utan musik. Kanske lite för långt.

3. Al lampo dell’armi, Händel, William Towers (countertenor). Det är häftigt att höra en countertenor, med en tjusig koloratur dessutom. Kommentatorerna jämför det med en udda sport, som kanotslalom. Jag gillar barockarior. Hela operor blir ofta långtråkiga, men att bara höra en enstaka aria är riktigt häftigt. Snygga fioler i orkestern.

4, Sequidilla, Bizet, Charlotte Hellekant (mezzosopran) Jag har alltid tyckte att sequidillan är bättre än habanera i Carmen. Det låter lite som att hon försöker lite för mycket i början, i slutet lossnar det lite mer. Roligt att hon leker med dirigenten.

5. Balett, Askungen, Prokofiev, pas de deux. modernistiskt, ganska mycket krumma och spretiga ben. Ganska sött.

6. In questa reggia, Puccini, Annalena Persson (sopran) och Tomas Lind (tenor) Annalena Persson låter bäst hittils, hon har en otrolig värme i rösten från första tonen. Låter kanske lite roligt med tanke på att Turandot är en isprinsessa, men rösten är ändå varm och mjuk. Den gemensamma sluttonen sitter som en smäck.

7. Operakaraoke för alla. funkar lite sisådär.

Ett kul intiativ av SVT, och jag har hellre sån här allsång än den som är på Skansen. Mer opera i tv är alltid bra!

Annonser

liten battle

17 juli 2008

Så jag hittade några klipp med mina favoritsångare, sjungandes samma aria. Så vem sjunger egentligen Katalog-arian ur Don Giovanni bäst?

Kandidat nr 1 http://www.youtube.com/watch?v=YgtdYEZnX5M

Kandidat nr 2 http://www.youtube.com/watch?v=2N-d9Q4TlBQ

Kan sägas att den ene är en bas, med tydligen lite svårt att komma ihåg texten. Den andre är en lyrisk baryton, med otrolig humor på scen även vid konserter.

Pluspoäng till den som kan namnge dem, utan att kolla på vad youtube-beskrivningarna säger.

Om språk och sångare i andra roller (arkiv)

8. februari 2008

Den här veckan har jag sett Läderlappen/die Fledermaus ett antal gånger. Det är en uppsättning från Glyndbourne med en hel del svenska sångare. Jag har inte riktigt tid att gå igenom själva föreställningen nu, men det blir lite roligt ibland när en sångare man kopplar ihop med en roll dyker upp i en helt annan. Det främsta exemplet här var Pär Lindskog som spelade Albert. Pär Lindskog har jag främst kopplat ihop med Siegfried, efter att ha sett honom i Stockholms-Ringen, och att nu se honom som blonderad, kärlekskrank smörsångare var kul. Andra sångare som jag sett i annat var: Ljubov Petrova som Adele, henne har jag bara tänkt på som Nattens drottning, och vilken underbar koloratur hon har. För den som gillar Bergmans Trollflöjten var det två välbekanta sångare med, nämligen Ragnar Ulfung och Håkan Hagegård. Trollflöjten ligger ändå så långt bort tidemässigt att jag knappt kände igen Ragnar Ulfung, och Håkan Hagegård har man vant sig vid i andra roller vid det här laget. För att avrunda de svenska sångarna så spelade Malena Ernman Prins Orlofsky.

Hela uppsättningen var på tyska, med utökad dialog. Det var nog inte så bra för alla partner, framförallt Rosaline, spelad av Pamela Armstrong, fick inte något flyt i de talande partierna vilket gjorde att den komiska tajmingen inte alltid funkade. I övrigt vad det gäller språk så var det mycket fin högtyska, vilket gjorde att österrikiskan som spelade Ida bröt av rejält med sin grova sydtyska accent. Språkfrågan gör mig ändå mer övertygad om att operetter och komiska operor bör framföras översatta, å andra sidan i en multinationell besättning är det väl lättast att ta till orginalspråket.

Ska på fest ikväll med tema pilgrim, och eftersom det vore för enkelt att gå som en medeltida pilgrim tänkte jag hitta på något som kan kopplas till Venus ur Tannhäuser.