om cykling

26. maj 2008

Har haft Rhenguldet i min MP3-spelare när jag har cyklat till jobbet den senaste veckan. Det kan jag säga är ingen riktig höjdare. Jag hade lagt in den där för en tågresa och sedan glömt att byta musik. Det som inte funkar när man cyklar är att ibland blir ljudet alldeles för svagt, och dessutom när jag cyklar så behöver jag något som forsar in i hörlurarna. Att behöva koncentrera sig på att försöka identifiera vad de sjunger fungerar inte alls bra. Nu har jag istället lagt in lite blandade opera-hits, vilket i och för sig gör det hela lite rörigt när min spelare inte vill sortera dem annat än efter titel. Det innebär blandannat att idag följdes slutscenen i Valkyrian upp med inledningen på akt II i samma opera.

En annan sak som jag dock tänkt på är att jag tror att det faktum att mina favoritoperor är på tyska är en stor hjälp i att hålla språket igång. Började guida på tyska den här helgen i Falu gruva, och även om jag har arbetat med det i fem säsonger så brukar det alltid vara lite knaggligt de första gångerna för säsongen. Nu måste jag säga att min tyska flöt på riktigt bra, även med de förändringar som är gjorde i årets gruvtur. Det jag tror är att eftersom jag har ökat min dos med passivt lyssnande på tyska så håller hjärnan igång språket utan att jag tänker på det. När jag sedan måste använda språket aktivt är det inte lika jobbigt som de år när jag inte har haft i stort sett någon kontakt med tyskan under vinerhalvåret.

Sen påminns jag i och för sig om när min lärare på Tyska A tyckte att jag hade ett bra språk, men att det var lite gammaldags. Vi skulle prova att skriva dikter på tyska, och jag var just inne i en väldigt intensiv Valkyrie-period. Så kan det vara ibland.

Om språk och sångare i andra roller (arkiv)

8. februari 2008

Den här veckan har jag sett Läderlappen/die Fledermaus ett antal gånger. Det är en uppsättning från Glyndbourne med en hel del svenska sångare. Jag har inte riktigt tid att gå igenom själva föreställningen nu, men det blir lite roligt ibland när en sångare man kopplar ihop med en roll dyker upp i en helt annan. Det främsta exemplet här var Pär Lindskog som spelade Albert. Pär Lindskog har jag främst kopplat ihop med Siegfried, efter att ha sett honom i Stockholms-Ringen, och att nu se honom som blonderad, kärlekskrank smörsångare var kul. Andra sångare som jag sett i annat var: Ljubov Petrova som Adele, henne har jag bara tänkt på som Nattens drottning, och vilken underbar koloratur hon har. För den som gillar Bergmans Trollflöjten var det två välbekanta sångare med, nämligen Ragnar Ulfung och Håkan Hagegård. Trollflöjten ligger ändå så långt bort tidemässigt att jag knappt kände igen Ragnar Ulfung, och Håkan Hagegård har man vant sig vid i andra roller vid det här laget. För att avrunda de svenska sångarna så spelade Malena Ernman Prins Orlofsky.

Hela uppsättningen var på tyska, med utökad dialog. Det var nog inte så bra för alla partner, framförallt Rosaline, spelad av Pamela Armstrong, fick inte något flyt i de talande partierna vilket gjorde att den komiska tajmingen inte alltid funkade. I övrigt vad det gäller språk så var det mycket fin högtyska, vilket gjorde att österrikiskan som spelade Ida bröt av rejält med sin grova sydtyska accent. Språkfrågan gör mig ändå mer övertygad om att operetter och komiska operor bör framföras översatta, å andra sidan i en multinationell besättning är det väl lättast att ta till orginalspråket.

Ska på fest ikväll med tema pilgrim, och eftersom det vore för enkelt att gå som en medeltida pilgrim tänkte jag hitta på något som kan kopplas till Venus ur Tannhäuser.