Läderlappen på Göteborgsoperan

9 februari 2009

Läderlappen har haft premiär på Göteborgsoperan och här kommer några recensioner om det hela.

Expressen – väldigt negativ
Göteborgsposten – ”Ingen rolig Läderlappen”
DN har en recension, men det verkar som om sidan har hängt sig för jag får inte upp den. En genomgående kritik verkar vara att det är på tok för mycket buskis och ingen finess i komiken. Inte någon särskilt lyckad uppsättning alltså.

youtube 8

29 oktober 2008

Så jag avslutar Läderlappen-inläggen med en dubbel, tyvärr utan rörliga bilder på någon. Det är champagnegaloppen i en äldre inspelning, tror ca 1960. Något jag slås av i är hur snabb den går, jämfört med hur jag är van att höra den här. Jag har någon gång läst att det överlag finns en tendens att sjunga långsammare och långsammare med tiden, men jag vet inte om det är orsaken till det här tempot:

http://www.youtube.com/watch?v=wGZ_8qG9bXU

Sen blir det Rosalindes Czardas också, sjungen av Renee Fleming.

http://www.youtube.com/watch?v=3hKPkMnWlZY

Båda dessa stycken är några av mina favoriter i operetten, och jag har helt enkelt med dem eftersom jag inte har dem som musikfiler på datorn och vill ändå kunna lyssna på dem ibland.

youtube 8

27 oktober 2008

Först ett allmänt meddelande: René Pape kommer att debutera som Wotan på La Scala 2010, samtidigt som Waltraud Maier debuterar som Brünnhilde. Det kan bli riktigt spännande.

Ja, youtube igen. Vi fortsätter med Läderlappen, men nu en uppsättning från London i början av 1980-talet med Kiri Te Kanawa som Rosalinde och Hermann Prey som Eisenstein. Här är den underbara trion från första akten. Jag är inte överväldigande förtjust i iscensättningen, lite för mycket volanger och puffar för min smak, men inledningen på det hela visar på stor humor (särskilt för en Wagner-älskare som jag) och jag är faktiskt sugen på att kanske köpa hela uppsättningen. Den finns på CDon för ett betydligare pris än Glyndebourne-uppsättningen.

youtube 7

16 oktober 2008

Måste ju ha en youtube för dagen också. Vi fortsätter med att valsa runt i Läderlappen. Här sjunger Malena Ernman Chacun a soun gout. Ett stycke jag tycker är roligt, och av de klipp jag sett på tuben tycker jag Malena gör det bästa. Dessutom skulle jag själv vilja sjunga just det här stycket, eftersom det antagligen skulle passa min röst bra. När jag sjunger med känns det som det iallfall. Utan att ha tagit en sånglektion i hela mitt liv anser jag mig själv vara ett ganska klart fall av mezzosopran, även om jag alltid får sjunga sopran så fort det gäller körsång.

Sportmatch från Idrottsgalan 2008. (man får ignorera att ljud och bild är väldigt osynkat)

youtube 6

15 oktober 2008

Min lista lämnar Wagner ett tag och ramlar in på Strauss istället. Här slutscenen i Läderlappen från Glyndebourne. En fullständig recension av den uppsättningen skrev jag här: operakullan.livejournal.com/tag/l%C3%A4derlappen . Just champagnegaloppen är en av favoriterna, och även om jag föredrar när den sjungs av flera av karaktärerna på Orlofskys fest får vi nöja oss med Rosaline här istället.

Läderlappen, Glyndebourne (arkiv)

9. februari 2008

Här kommer en lite mer utförlig post om die Fledermaus. Det är som jag nämnde i den förra posten en inspelning från Glyndebourne, jag tror den är från 2003 men det kan vara något annat år.

Eisenstein – Thomas Allen
Falke – Håkan Hagegård
Rosalinde – Pamela Armstrong
Adele – Lyubov Petrova
Albert – Pär Lindskog
Prins Orlofsky – Malena Ernman

Det är iallafall de flesta av huvudrollerna. Uppsättningen är framflyttad några årtionden till ca 1910. Scenbilden var överlag väldigt tjusig, genom att arbeta med en rörlig scen med väggar som var som spjälverk lyckades man verkligen få en känsla av palats i festscenerna, samtidigt som en trappa gjorde att entreer och sortier kunde skötas på flera olika sätt. Sångarinsatserna är bra, Ernmans Orlofsky är nog den bästa jag har hört, och då var det min tredje eller fjärde uppsättning jag såg. Överlag är också skådespeleriet mycket bra, enda undantaget är Armstrong som helt enkelt inte får de talade replikerna att sitta naturligt, när hon får sjunga och agera samtidigt går det dock jättebra. Uppsättningen är ändå Thomas Allens från början till slut. Han sjunger underbart, intressant är att han är baryton medan rollen som Eisenstein vanligtvis sjungs av en tenor. Hans utspel och minspel oavsett vad han gör på scen skulle göra hela uppsättningen värd att titta på bara för det.

Överlag är uppsättningen strålande, ingen direkt nytänkande regi, men för en uppsättning som främst gäller för att vara en komedi så behövs det inte heller. Man sitter och skrattar och njuter av musiken, ska sägas att dirigenten gör musiken precis så lättsam som man tänker sig en Strauss-komposition. Enda nackdelen med uppsättningen är snarare en teknikalitet,  DVD:n som jag lånade från stadsbiblioteket hade varken svenska eller tyska undertexter, så jag fick hålla tillgodo med de engelska och det var ett antal ställen där jag inte höll med om översättningarna.