Klipp från Proms

14 september 2009

Här är några klipp från the Proms.

Arnolds – A grand, grand ouverture

Rule Britannia med Sarah Connolly

Ok, inte årets men en favorit i repris. Rule Britannia med Bryn 2008


Jag kunde tyvärr inte hitta hans första Rule Britannia, som var ännu bättre. Han kom in i fotbollströja och slängde ut en kramdjursdrake till publiken. Det var också riktigt stort att han sjöng på cymriska den gången, 2008 var det mer väntat.

 

Annonser

Vilken comback

13 juli 2009

bloggaren mostly opera har varit borta ett tag, men återkommit med besked.

Vad sägs bara om detta underbara klipp som jämför 11 Wotan i ”Wer meines Speeres Spitze fürchtet”

Min favorit: John Tomlinson, för mig är han den Wotan som alla andra mäter sig med.
Övriga: Jag gillade en Theo Adams som sjungit på 60-talet. René Pape kommer nog att bli underbar, men här saknade han lite ”hmfp” bakom slutet. Det får mig ju ändå att börja gråta över att inte kunna åka till Milano nästa år.

De som saknas: Bryn Terfel. Jag är ett Bryn-fan, men jag håller med dem som säger att Wotan är en för tung roll för honom. Jag var inte särskilt imponerad av hans insats i London, men jag tycker han gör avslutningen magnifikt. Sen är Terje Stensvold, som sjöng i Stockholm, en lysande Wotan. Det är synd att han verkar vara väldigt okänd utanför Skandinavien.

Oväntad hjälp av Wagner och Kufper

14 maj 2009

Igår var jag tvungen att göra en laserbehandling av ett öga, jag ska göra två till inom de närmsta veckorna. Laserbehandlingen är som att de blixtrar med en massa gröna blixtar i ögat som behandlas, samtidigt ska man försöka hålla blicken stadigt genom att sikta med det andra ögat. Jag klarade inte av att hålla det ögat öppet samtidigt som de blixtrade, så istället började jag blunda. För att ändå hålla blicken fäst vid något tänkte jag ut en punkt och en rak väg som ledde till den punkten. Detta tillsammans med att det blixtrade gröna blixtar gav mig plötsligt en inre bild av inledningen av Kupfers Bayreuth-uppsättning. Då blev det plötsligt mycket lättare att koncentrera blicken. En bieffekt var visserligen att jag gick och nynnade på fraser ur Rhendöttrarnas sånger hela resten av dagen.

hejdlöst roligt

8 maj 2009

Jag är en aning trött efter en tvådagars konferens, men så ramlar jag in på Mostly Opera som har postat de här underbara youtube-klippen.

Nibelungens ring på 45 sekunder

Det är sällan man skrattar högt till en datorskärm, men när jag såg det här så gjorde jag det. På tyska

Den får extrapoäng för Operation Walküre-skämtet.

Sen är det Anna Russels något längre, men verkligen klassiska genomgång av hela ringen. (engelska) Varje person som gillar Wagner borde verkligen se den här.

Del 1
Del 2
Del 3

 

youtube-slut

29 november 2008

Så jag har kommit fram till slutet på min youtube-lista och det är kanske passande med att det avslutas med två klipp ur den bästa operafilm som någonsin gjorts, och min absoluta favoritfilm genom tiderna. Det är naturligtvis Trollflöjten. Jag har två klipp ur min lista här, två klipp som visar hur min syn på filmen, och operan, har ändrats sen jag såg den för första gången.

Det första är Papagenos och Papagenas klassiska ”pa-pa-pa”-duett. Det här var min absoluta favoritdel när jag var yngre, jag brukade spola fram till just det här avsnittet som liten. Det är nog inte omöjligt att säga att det är tack vare det här klippet, och Håkan Hagegårds Papageno generellt, som gjorde mig till det opera-fan jag är idag.

Klipp ett

Det andra klippet är när Pamina precis har kommit ikapp Tamino innan det är dags att gå igenom prövningarna. I det här klippet läser jag in meningen med Trollflöjten, det är när Pamina sjunger ”låt mig få leda dig, min kärlek leder mig” som min tolkning av operan blir att allt handlar om att kärlekens makt är det största, och att det faktiskt bara är Pamina som har insett det.

inte bara min tub

24 november 2008

Gunilla Brodej, som har hand om en blogg på expressen, har nu startat en riktig youtube-lista för klassisk musik. Jag rekommenderar starkt att man följer den, det är en av två ”kultur”-bloggar jag föjler. Listan, och bloggen, finns här: http://blogg.expressen.se/kultur/

Men jag är ju inte färdig med min lista än så här kommer ännu ett klipp från min lista:

Det är Nabucco igen, den här gången Dio di Giuda, Nabuccos bravurnummer. Här strålande framfört av Renato Bruson. Definitivt tårframkallande för mig, och han har i allafall inte den sneda kronan på sig.